RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. (Slut från Lördagsbl.) Vid polisförhöret i fredags inställdes f. drängen Carlsson, som föregående afton blifvit gripen af polisuapsyningsmannen Enberg. Carlsson hade ej tillförne varit tilltalsd för någon förbrjtelse. Han oskade till all kännedom om de tjufnader, i hvilka han tros vara inblandad. Hans hållving var så lugn, hans svar så korta, kalla och bestämda, et korrektionisten Ljung tycktes le deråt. Se baran, yttrade gevaldigern Jäderin högt, Ljung grinar så godit för det den andre artar sig så väll Det anmä ktog att Carlsson har varit i den persong tjenst, hos hvilken det förut omförmåälda inbrettet vid Mynttorget cgt rum. Anledningen till Carlssons besök hos drängen Felk i onsdags afton uppgef Carlsson blott hafva varit att helsa på. Hen erkände att han varit bekant och umgåtts med Ljung, men sade sig ej hafva afvetat att denna var en straffad person. Ljung menade också att något meddelsnde af hvarandras lefoadsbeskrifning icke kan komma i fråga emellan ett par personer, för det de då och då bjuda hvarandra på ett glag. Då Ljung medgal att ban åt sig sjalf förfärdigat några fslska betyg, tom förevisades, yttrado polismästaren till Ljung: vdu erkänner bvad som förekommer emot dig nätt opp då man har bevisen i händerne; hvarpå Ljung svarade: ja, det är tids nog då.n En poetisk episod af förtörst var den b-rättels2, som afgafs af pigan Catharina Dahlberg. Ljungs fästmö, en rödkindad flicka om några och tjugo år. Hon hade nusednast varit I tjenst hos