Aftonbladet – 16 november 1846, sida 3

ikammarjunkaren K., i hvars våning vid DsottningÅgatan inbrott skulle begås, på sätt förut är ombeIrördt. Hon hade gjort Ljungs bekantskap sommaren förlidet år under det hon tjente på Carlshäll (på Långbolmen) och Ljung ver intagen å Tkorrektiopsinrättniogen. Han hade skrivit till Thenne några ömma bref och vunnit hennes tycke. Hon hade vänet sig till sina föräldrar med trägna böner att utverka den älskades frihet; hennes far, en då i Skällnora bosatt hofslagare, lät omsider beveka sig att uttaga Ljung från korrektionsinrättningen, sedan gubben länge förmanat sin dotter att slå älskaren ur hågen. Höstetiden förlidet år erhöll Ljung, genom den vädla, älskade flickann, som han kallat henne, sin frihet. Han hade sedermera emel!anåt besökt henne; under det bon tjente bos kammarjunksaren K:s, gom vistades på lendet, hade han passat på de dagar, då han visste att hon skulle komma till staden. Vid ett tillfälle hade ban tillskickat henne ett paket, innehålisnde shawletter och tyg till en klädning; denna present vållade nu hennes olycka, ty shbawletterna icenkändes såsom kramb. Blomberg frånstulna. Ljung förnekade att han gifvit dem åt Cetherina. Huru skulle hon bevisa sin åtkomst? Polismästaren frågaje Ljung om han ville göra henne tilltjuf. Han sverade med köld: det kan jzg icke hje!pav. En vacker älskare du har!v Hon grät. Herr polismästaren får icke tro på tårar. Catharina förklarades skyldig träda i häkte. Den stackars qvinnen hade väl ej föreställt sig något så jiämmerligt, då hon från sin älskare fick emottaga bref sådana som detta: Liila goda, ömt älskade Karin! Ur stånd att muntligen kunna framföra ce ord hjertat så gerna vill yttra till dig, evigt älskade, fattar jag nu pennan för att, ehuru svagt det än kan blifva, för dig tolka min själa känslor. Aldrig har mitt hjerta förr varit skänkt till något ä!skadt föremål. Du är min första kärlek och blir äfven den sista, ty så länge jag andas, skall mitt hjerta klappa endast för dig. Iogen deg, ingen stund förbigår med mindre än att din dyra bild kringsväfvar mig lik en fridens genius och skapar för mig den ljufvaste framtid. Äfven om natten fremsväfvar Gin bild i mina drömmer; jag tycker mig vid din sida njuta den högsta sällhst, den dödlige kan ernå; men plötsligt väckt ur min slummer befi-ner jag migja!lena, allena utan dig. Snart, älskade Karin, sksll dock den dagen gry då jag fir råka dig. Då är min högsta och en:a önskan i detta lifvek uppfylld; ty då jeg eger dig, för mitt bjerta dyrbaraste sf ellt, står mig på jorden intet öfrigt att åstunda. Förenad med dig beredes mig en himmel på jorden, och då jag en gång kommit darhän, skall ingen mensklig vara mäktig att slita mig frin dig. Farväl till des3 du evigt älskade! Giöm ej den, som i ett kärleksfullt m nne evigt bevarar dig — — Dyra Kario! evigt skall mitt bjerta slå för dig intill min ålders höst; emot lifvets sorger. qval och smärta är och blifrer du min enda tröst. Aldrig jag ditt dyra namn kan glömma. ingen annan älskas kan saf mig; evigt, evigt jag för dig skall ömma, goda, hulda Karin, glöm ej mig! Tryckt intill ditt hjerta jag skall fiana stöd mot lifvets sorger och besvär. Snart, o snart ska!l jag det målet binna då jag vet hvad Karin för mig är. Kunde jag blott jå ditt öga skåda dina önskningar, de genast utaf mig skulle mötas: och i hjartst råda endast önskan att behaga dig.n