Aftonbladet – 16 november 1846, sida 3

.sålunda i det afseendet rättvist, vunnit inträd -li klassen), samhällsfördelar och myndigheter för llänas, hvilka qvalitativt och qvantitativt öfver stiga hvad till klassen eller yrket borde böra j)För bela denna del af ämnet (bvilken utgö r) dess politiska, och ej längre blott borgerliga -Isida) bar hr Theorell ej haft ögat öppet. Det kan också finnss orättvisa i föreskrifter. elna att vinna en sambällsställning, såsom då saIken icke göres lika tillgärglig för hvar man eller vilkoren derför äro orimligt tiltagna -Detta blir då ett ondt till. Att detta onda, åtminstone i ett afseende, icke gifves i Sverge, sl bar hr Theorell med skäl anmärkt. Med ett lord: privilegiernas åtkomst är icke exklusiv. I Men, såsom vi sett, är privilegiets qvarståiende i och för Ståndsrepresentationen dermed på låvgt när icke försvaradt; så vida dess verk samhetssfer här är otillbörligt afmätt. Så kan man t. ex. hafva ingenting att anmärka mot sättet att blifva adelsman, prest elller borgare (såvida man fianer föreskrifterna för denna blifning kloka, ändamålsenliga och för alla öppna); men man kan obehbindradt häraf påstå, att sedan alla de personer inkommit it. ex. adelsklassen, som der finnas, är det en skadlig och otilibörlig rätt, gifven åt denna samI hällssektion, att utöfva en fjerdedel af hela repr sentationsmakten: qvalitativt skadlig, nemIlgen, enär ingen garauti på de adliga personernas förträfflighet eller ens duglighet till rits dagsmannakallet är gifven genom adelskapet; och qvantifativt otillbörlig, då åt en personal af knappt 42,000 (qvinror oeh barn inberäknade) förlänas en fjerdedel af kela makten inom 3,000,000. Ailde!les detsamma är att säga om de öfriga ståndens eller klassernas privilegiiutöfnisg, buru rättmätig än privilegii-åtkomsten i och för sig enskilt må vara. Det innefattar ingenting exklusivt i Sverige, att bitva borgare. Men att borgerskapet (de personer samtagae, som, ponera rättvisligen, gorts till medlemmar af denna sambhäl!sklass) besitta en fjerdedel af representationen, det är qvaitativt och qvantitativt oriktigt, af samma skäl som ofvan. Item, för presterskapet. Om bondeståndet kan man anmärka, med somlige, att des representationsrätt utgör intet privilegium, då detta stånd betrktas som ett residuum af folket, hvilket återstår, sedan de örrige (adel, prester och borgare) igenom privilegier derifrån blifvit afskilda. Men om man också kallar detta stånds riksdagsmanndarätt en art privilezium (hvilket man åtminstone kan emellan bönderna sjelfva, enär ej alla bland dam besitta denna rätt); så är privilegiet här — nemligen för bondeståndet, i förhållande till adoin, prester:kapet och borgerskapet — orimligt och skadligt i omvänd mening. Dei är nemligen både qvalitativt och qvantitativt för litet. Vår mening härmed är, såsom tydligen synes, alldeles icke den, att åt börderra skulle tillmätas någon exklusiv riksdagsmannarätt. Genom en inrättning af ,illmänna val måste de, tvertom, såsom riksdagsstånd eller representationsklass försvinna, likt både adel, prester och borgare, de der icke mer utgjorde riksdagsklasser. Hvar och en väljande egde att till ombud: på riksmötena utse hvem hen bäst ansåge och ville; och ombuden skulle dermed visserligen :eke uteslutande blifva bönder. Den förmodan ! man hyst i denna väg om motsatsen, kan naturligtvis ej grunda sig på erfarenhet, då ingen) sådan tär gifves rörande utgången af allmänna val. Men vi skola framdeles uppställa en probabilitetsberäkning bäraf. Såsom bekant, utgör det hr Theorells älsklingstanke ait få riksdagsombuden utsedda på grund af klasser. Grundtanken för representativa klasser är alldeles densamma som för representetiva stånd; hela skilnaden ligger blott i en något billigare utsträckning och jemkning, yrkena emellan. Men i sjelfva verket faller klass-ideen på samma gång som man inser oriktigheten af nrivilegiernas utöfvande till bildvinz af stånd. Äro de otil!börliga och skadsiga för dessa, så äro de det äfven för klasser. Yrkes-klssser skola alltid fortfars, likasom. alltid ol:ka stånd, då med sådana endast förstås skiljaktiga sysselsättningar, vrken, embeten o. s. v. Men i och för riksdagsombuds utseende är omöjligheten, att 4:0 uppfinna hvilka klasserna böra vara, 2:2 utstaka gränsorna dem emeilan, och 3:0 afviga deras tillbörliga representativa storlek (iil numerär 0. s. v.) sins emellan, lika oö!vervinlig vid ordnandet af ett rätt klass-systers, som af ståndssystemet. Hr Theorell syntes hafva tagit sin tillflykt till xKlas;ernap, endast för att undvika det förhatliga i Ståndsnamnet, man kunna få bibebålla samma ak i grunden, endast en smu!a jemkad i dealjerna. Huru man vrider och vänder sig, lir slutet intet annat, än att allt det verkligen ördelaktiga man möjligen kunde bekomma af slassinrättniogen, får man fullt ut 1ka väl geiom Alimänna Val, men med undvikande at le klass-indelningen åtföljande orättvisor i sak, em!e olimpligheter, för att ej såga omöjligheer, vid utförandet. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. IClat från Tfrdamokh? I