Aftonbladet – 16 november 1846, sida 3

of el UC PICSSCNS Organer som aro cmot att jaTr 1 t Y a bättring eller de som, likt Minerva numera, till höra frondörerna eller det missnöjda politiska parti hvilket opponerar emot all styrelse endast derföre att den kailas styrelse. DAf hvad hät ofvan blifvit anfördt, synes tydli. gen att vi, fastän efter vårt begrepp, icke radikaler, ganska väl lika med Aftonbladet kunna önska jen konstitutiort i öfverensstämmelse med den norIska, eller byggd på grund-n af allmänna val, ätIvensom införandet af en fullkomlig näringsfrihet. L ) . Å Vi hafva alltid hyst dessa grundsatser och ämna också yrka på deras genomdrifvande, och vi vilja -hoppas att vår moderata liberalism, lika liiet bädanefter som hitintills, skal! hindra oss att tala öppet språk, såväl till våra politiska motståndare, som till regeringen. S Då Aftonbladet å sin sida påstått, att Jönköpingsbladet enligt Aftonbladets språkbruk är radiI kalt, anse vi oss lika befogade att förklara, det Aflonbladet enligt vår åsigt är moderat liberalt, och vi hafva så mycket mera skäl härför, som Åftonbladet dels förut titulerat sådane tidningar för radikala, med hvilka Jönköpingsbladet icke vill ställas i paritet, och dels gjort så siora koncessioner Ii sjelfva representationsfrågan (t. ex. genom förordandet af reformvännernas förslag), som en liberal tidning rimligen kunnat göra. — Samma tidring, Jönköpingsbladet innebiller en för!röäfflig artikel om privilegii-utöfningen i Ståndsrepresentationen. litt visst utredande af begreppet privilegium, heter det, :ynes vara på tiden, då man finner skrifiställare, bland hvilka t. ex. br Taeorell, i sin bok am Nationalrepresentationen ce Allmänna Lagen,, rangerat sig, börja före den kommande riksdagen stöta i trumpet för bibehållande, så mycket som m5ilit, af det förruttnade i vårt r:ksdagsskiek, och dervid äfven framdragit frå orna om detta begrepp. För att söka bereda sig seger, bortblandar man ämnet; och för att kunna lyckas häiruti, börjar mon med att bortblanda sjelfva u gångsjunkten. Man framkastar den tanken, att en rättichet, lika tillgänglig för alla mot uppfyllande af vissa vilkor, som icke göras strängare för den ena än för den andra, i sjeliva verket ej förtjevar hea privilegium, såvida dermed menas undantagsförmånr; och deraf drar man sedan den slutsatsen, att så vida vira ståndsprivi!egler befinnas vara af denna natur, äro också de autingen icka alls att kalla privilegier, eller, om man vill gifva dem detta namn, dock ieke a!t anse orättvisa, klandervärda eller skadliga. enär de fördelar, som med dem vinnas, stå öppva för hvar man. Denna tankeledning torde förleda mången läsare. Den förtjenar derföre ett enkom skärsködande. Hela sofismen hvil:r på den omständigheten, att man icke skiljer emellan 4) Sä tet att vinna ett privilegium, och 2) Omfånget af dess utöfning, d. v. s. hela kretsen af de med privilegiet förknippade sociala och parIsmentariska rättigheterna, sedan det är vunnet. Man ken hafva litet eller intet att !anmärka om den förra af dessa tvenne omständigheter, utan att derföre finna sig i den sednare. Hr Theorell och hens vänner hafva, med flit eller af glömska, omfarit denna sednare, och endast fästat sig vid den förra. Hr Tneorell visar, att! det vid åtkomsten af ett privi!egium i Svergel går så till vida billigt och förouftigt rog tilll. att ingen är utestängd härifrån, blott ban full gör utstakade prestanda, lika för alla. Men det störa språnget :i hans resonnement består deruti, att han härmed äfven anser sig bafval demonstrerat riktigheten af privilegierna inom representationen, hvilket angår någonting helt! annat, nemligen vidden af privilegiernas utöfning. Han tar i tysthet för afgjordt, att, då Vinnandet och åtkomsten är rött, måste äfven Utöfningen, till hela sin omkrets, vara det. Såsom br Theorell i detta ämne kan sägas föreställa en hel klass politiska tänkare i vårt :and, valde vi honom till apropos för ämnet. Författaren citerar härefter hr T:eorells redan förut i Aftonbladet upptagna definiion på privilegierna, och fortfar derpå: Huru jesuitisk är icke denna framställning? Hvar och en tycker sig ej finna annat än bi1lighet och sanning i hvad här yttr:s; och det är verkligen också så, då man deruti icke ser mera än den ena sidan sf saken: privilegiets ernående. Ingenting är naturligare. än att man, för att blifva t. ex. Prest och inträda i prestembetet, såsom sådant bott, måste uppfylla vissa fordringar; likaså för att bliva t.ex. borsare af hvad yrke som helst. Och häruti ligser ingenting exklusivf, så fort hvar och en om vill, b-fioner sig obebindrzd till ernående, väraf. Men osktadt denna ena sda af privilegiet nå vara som sig bir, kan den andra dock låta ! li att vara riktig. Sådant ioträffar, när de, om på föreskrifvet sätt vunnit en vissställnirg staten (såsom skråmästare, handlande, prester, idel eller hvad det vara må), hafva nåzon medl; lenna sin ställning förknippad rätt, att utöfva lb n viss makt i samhället, jemte yrket, hvilksn r alldeles för stor, eller till sin beskeffenhet ljest otillbörlig, i förhållande till nämnde ställding eller det yrkes natur, som personen, geom de uppfyllda vilkoren, förskaffat sig. Förtår icke hr Theorell och hans vänner en så nkel omständighet? Men, om de förstå den, wilat da Atvifvalaktivt måsta exv 4 AA MM RV —KA vh — Br : tr. TN 3 AT BDB-—-H AÄÅ