Aftonbladet – 11 november 1846, sida 3

— RA ——— — Bör jag väl tro, sade hon till sig self, utt denne unge man, om jag också antager att han älskar mig, har kunnat bära sig åt på ett så Oopsssande sätt, för att förklara mig sin kärlek? Han synes mig ha fått en god uppfostran och vara af god familj... Han bör således veta att man ej bemöter en sådan person som jag på det sättet, och han bör förstå att en sådan brist på högaktning är säkraste medlet att tillsluta ett bjerta, som eljest torde hafva öppnat sig, för att emottaga hans hyllning .... Men — kan det väl vara han, och bar icke zigenaren bedragit mig? — En rival kan hafva mutat honom. Den stackars unge mannen har ingen brist på sådana — tillade hoc med ett lsende — och om man märkt bans omsorg att behaga mig, om man läst i hen: ögon, så som jeg fruktar att sjelf hafva läst, då .... Stackars unge man! jag beklagar horom verkligen. Ty om han älskar mig, så har han ju ingenting derför ... troligen vet han icke, att jag ej får gifta mig ... Jag gjorde orätt i alt icke genast förbereda honom derpå...: Dock — huru kunde jag dei? ... hade välde varit passande? — Hön gjorde mig ju ingen kärleksförklaring . . .. Ah je, det är detsamma: jag måste, i alla händelser och kosta hvad det kosta vill, underrätta honom ora min ställning .... Dertill uppmanas jag af redligheten och men:kligheten . . .. Sikert får jag tillfälle dertill, om han kommer på min bal.... Dock — skall han väl komma ... och skall väl denna bal bli utaf? — Fördömda torticolis! Midt under hennes något sammanrörda tankar, men hvarunder den skicklige dansören från