Aftonbladet – 11 november 1846, sida 3

några stater, u!an alla afgifter, inom andra deremot mot en viss ersättning eller andel i vinsten, samt vanligtvis för en tid af 20 till 25 år. Emissionen af sedlar samt dessas förbållande till det redbara myntet öfverlemnas vanligtvis åt bankerne sjelfva att bestämma. De flesta bankerne ega ett betydligt antal aktieegare; dock finnas enskilta fal!, då banker blifvit inrättade af endast några få deltagare. Vanligtvis förbehålla sig statsregeringarne rättigheten att genom egna uppdrag pröfva bankernes ställning, och det åligger bankerne att årligen afgifva tryckta berättelser. Ordföranden, kassören och underbetjente äro alltid aflönade, direktörerna njuta deremot intet arfvode; hvarje år hålles en allmän sammankomst, då berättelsen föreläses aktieegarne, och den af direktiooen fastställda dividenden tillkännagifves; vid denna sammankomst välja aktieegarne en ny direktion för året och aflågsna på så sält enskilta Jedamöter, eller ock hela direktionen, om de äro missnöjda med densamma. De banker, hvilka erbjuda mesta säkerheten, bezagnss af federalrezeringen eller de enskilta stat:regeringarna till disposition eller utbetalning af statsmedlen, hvilket tillförene endast var nationalbanken förbehållet. I följd af denna olikhet i banksystemer, måste äfven de mest olikartade resultster uppstå, och då alla bankernes ordförande och direktörer hufvudsakligen endast söka att åstadkomma största möjliga dividender, så förklaras deraf, att de våga en mänogd affärer, hvilka vid mognsre öfverläggning ieke bordt ifrigakomma. Några banker bafva i förråd reda penningar ända till 50 proc. i förbållande till de utfirdade sedlarne, och inlösa derföre utan svårigheter med guld och silfver alla sedlar som presenteros; andra banker sätta två, ja ända till tjugo gånger flera sedlar i omlopp, än de hafva reda penningar i sina hvalf; då nya affärer erbjödo sig, blefvo nya sedlar utfirdade, och blef fråga om betalning, gjordes nya skulder hos enskilta personer; sådan var sakernas ställning, sedan nationalbanken upphört d. 3 Mars 48356. Det gick med bankerne, som med medlemmarne af en ny fri koloni, der hvar ceh en är öfverlemnad ät sig sjelf, och kan handla med oinskränkt fribet: oordningar och slutligen en fullkomlig anarki blifva den naturliga följden deraf. Den 3 Mars 4856 upphörde nationalbanken, unionens dittillsvarande penningeöfverhufvud; och redan d. 40 Mers 4837 inställde alla bankernpe i New-York, enligt gemensam öfverenskommelse, sina utbetalningar i guld och silfver; inom några veckor måste unionens öfriga banker göra detsamma, och först mot slutet af 4838 började åter. de reda utbetalsingarna att efterhand utgå. Striden huruvida en nationalbank för tredje gången bör inrättas, fortfar ännu alltjemt, och har under större delen af sista sessionen utgjort föremål för kongressens öfverläggningar. Det hittills så kallade demokratiska partiet ropar ständigt på Farmers and Mechanics (jordbrukarneoeh handtverkarne) såsom den talrikaste delen af befolkningen, och frambåller alla förluster dessa lidit på de tätt återkommande bankfallissementerne och betalningarnes inställande. Motpartiet, här kalladt Whigs, erinrar dessa ssmma jordbrukare och bandtverkare, att de förstvämnde erhållit förskott af bankerne till inköp och uppodling at landsträckor, hvilka i annat fall skulle varit utan allt värde, att den driftiga handtverkaren antingen fått penningar hos banken eller lång kredit hos köpmännen, att slutligen muraren, timmermannen och hvilken bandtverkare som belst, endast har kreditsystemet att tacka för sin höga dagspenning af 2 å 3 dollars, att således många banker med vidsträckt rörelse äro oumbärliga för unionen, samt att en nationalbank vore af högsta vigt för densamma. De blifvande valen till president i Förenta Staterna skola bäst visa hvilket parti som får öfverhanden. Antalet af banker inem de Förenta Staterna samt deras verksamhet. För a!t meddela mina läsare en tydligare öfvessigt at de härvarande bankernes verksamhet och affärsrörelse, följer här ett utdrag af tvenne berättelser, hvilka statssekreteraren för fiaanserne afgaf till kongressen d. 8 Januari och d. 7 Juni 4838.