Aftonbladet – 11 november 1846, sida 3

af nationalbanken, ej någonsin att beklaga sig öfver någon, om också aldrig. så obetydlig penningeförlust. Det enskilda förtroendet tilb denna bank var icke mindre; hvem som hade kontanter, insatte dem derstädes eller i något af de 25 filialkontoren; en räkning öppnades med honom, och banken betalte hans invisningar efter sicht. Man fann detta få beqvämt, att efterhand hela den förmögnare delen af allmänheten öfverlemnade till nationalbanken eller dess filialbanker, eller ock till någon annan bark (?), vexlar till inkasserinpg och lät äfven genom denna bank verkställa alla inbetalningar. Banken beräknade härför alls inga omkostnader; men den erlade icke heller några räntor för de densamma anIförtrodda pevningar. Man fana sig helt och hållet förskonad från besväret med inkasseringar, hvilket, i anseende till mängden af här cirkulerande sedlår, hvilka ofta stå under pari. icke är något lätt göromål, äfvensom från besväret med utbetalningar i penningar; man hade slutligen ingen fsra att frukta i anseende till försnillning af penningar. Köpmän och enskilda funno denna inrättning så beqväm, att densamma ännu alltjemt fortgår, och att man sällan finner på ett kontor eller i ett hushåll 50 dollars, emedan alla penningar gå genom bankens händer. Eoligt oktrojen var det högsta lån mnationalbanken vigade lemna till federalregeringen 500,000 och till de enskilta staterna 350,080 dollars. Nationalbanken utgaf sedlar, hvilka inom hela unionen, så väl af enskilte som af offentliga verk emöttogos som kontanta penningar, och hvilka således äfven blefvo invexlade mot guld och silfver, så snart de presenterades; de minsta sedlar gällde 5 dollars. Nationalbanken diskonterade köpmansvexlar med två underskrifter, hvilkas förfallotid icke öfversteg 4 månader; den lemnade förskott på statsech andra offentliga papper, samt handlade med guld och silfver; enligt oktroyen kunde banken hvarken köpa eller sälja några offentliga fonder, och den kunde endast innehafva sådana säkerbeter, som förpantades till den i och för inbetalningarne, och hvilka tillföllo densamma i händelse af bristande liqvid. Den diskonterade räntefoten var fastställd till 6 proc., och då banken alltid ägde en betydlig tillgång i reda penningar, förvarade i sina hvalf, så uppgingo vanligtvis bankaktiernes dividender till 7 proc. Nationalbanken, hvilken enligt hvad redan blifvit anfördt, grundades för andra gången år 4816, begynte sina effirer den 4 Jan. 2847, och redan d. 20 Jan. 4847 började statsbankerna i de större unionsstäderna, att invexla sedlar mot reda penningar. De banker, bvilka icke förmådde detta, förlorade all kredit och måste instölla sina affirer. År 1849 var ordningen åter fullkomligt återställd och nationalbanken hade kontrollen öfver alla statsbankerne i sica händer. För andra gången höjde sig ropet öfver monopolier, och då de Förenta Staternes president, general Jackson, började att i Nationalbarken se en makt i staten, hvilken ej var förenlig med hans demokratiska ideer, indrog han icke allenast, år 1834, de af federalregeringen deponerade penningar, utan afgaf tillika sitt veto mot den af kopgngressen föreslagna förnyelsen af privilegierne. Sedan banken återbetalt statens penningar, förminskade den sin diskontering, inskränkte sina affärer, och man motsåg en ny handelskris. När oktroyen för nationalbanken upphörde d. 35 Mars 4856, utsträckte de enskilta staternes banker sina affärer öfver all höfvan, och en allmän crisis uppstod, efter hvilken landet ön i dag icke alldeles hemtat sig. Aktieegarne i den förra nationalbanken, vände sig nu till staten Peonsylvanien och erböllo d. 48 Febr. 4836 ett 30-årigt bankprivilegium. för hvilket det ålåg dem att uppfylla nedanstående ersättningsanspråk. Till staten Pennsylvanien borde betalas 2,500,000 dollars reda perningar; under 20 år måste dessutom årligen till staten utbetalas 100,000 dollars och dessutom med 675,000 dollars subskriberas till åtskilliga kanaler, jernbanor och landsvägar; slutligen är banken förpligtad att utlåna till staten 6 millioner dollars, för hvilka den erhåller antinger 4 procents obligationer al pari eller 5 procents! obligationer till 440 kurs. Oaktadt dessa stränga vilkor gjorde banken, hvars kapital uppgick till minst 35,000,000 dollars, ganska goda affirer, och ehuru dess sedlar egentligen endast egde gällande kraft inom Pennsylvanien, så blefvo de likväl emottagna i alla de andra staterna, ehuru vanligtvis med ett agio af en eller flere procent. De enskilta unionsstaternas banker. Bank-oktroyer blifva i de flesta unionsstaterne utfärdade med stor frikostighet: inomi — Bör jag väl tro, sade hon till sig sjelf, att denne unge man, om jag också antager att