Aftonbladet – 9 november 1846, sida 2

farande öfvervigt åt klassval eller åt de nuvarande ståndselementernas bibehållande — om det redan då var ovisst. säga vi, hvilkendera af dessa tendenser skulle blifva den segrande, så måste denna ovisshet blifva ännu större, och i all? händelser reformvännernas förhoppningar förminskas gerom doktor Svedelii bortgång. Om detta erkännes, och då det vidare är gifvet, att hufvusprinciperna i det blifvande förslaget sannolikt komma att bero på en pluralitet af en enda röst, så måste ock valet af doktor Svedelii efterträdare i kommitteen, om möjligt mera än någonsin anses betydelsefullt i afseende på regeringens egen mening i representationsfrågan. Af denna slutsats, som är den enda möjliga, enär det icke är antagligt att utgåugen af kommitteens arbete kan vara för regeringen så likgiltig, att den ej skulle bry sig om hvad den utsedde ledamoten tänker, följer äfven omedelbart, att valet icke gerna kunde falla på någon person, om hvars åsigter vederbörande icke förut gjort sig noga underrättade. Då doktor Knös valdes, kunde vi således med fullt skäl föru!sätta, att detta skett antingen med afseende på hans riksdagsmannaanföranden vid förra riksdagen, icke i lagfrågan, utan i representationsfrågan, hvari han slöt sig till den konservativa sidan samt röstade med presteståndets majoritet — och i sådant fall har man all anledning förutsätta, att regeringens egen mening afgjordt lutar åt samma båll; eller, om regeringen verkligen önskade gynna reformvännernas sak, men ändå valde dektor Knös, med kännedom af den mening han yttrat vid förra riksdagen, så måste den väl hafva inbemtet, antingen af honom sjelf eller genom någon annan, för hvilken han bestämdt tillkännagifvit sin öfvertygelse, att denna öfvertygelse sedan riksdagen undergått en förändring i liberal och demokratisk riktning. Om nu detta sednare är händelsen, så hafve vi visserligen icke något att tvista om med Dagligt Allehanda, och det återstår då endast, att få en närmare bekräftelse derpå. Men å andra sidan torde det benäget ursäktas, om vi, intilldess denna bekräftelse erhålles, anse Oss berättigade att högeligen tviffa på att en sådan omvändelse inträffat, utan i stället sluta till br doktorns åsigter ifrån hans egna föregåenden samt omdömen af personer, som nära känna honom; och af samma skäl var det, som vi icke kunde anse det tillräckligt för en liberal tidning, ait grunda ett gillande af valet på den uppgifna obekantskapen med den valdes yttrande i frågam såsom riksdagsman, då detta anförande likväl äfven i Allehanda varit omtaladt, samt på en från denna obekantskap hörledd förhoppning, att han måtte hafva blifvit liberal i representationsfrågan: — sådana obestämda förhoppningar gå ty värr ofta upp i rök. Det må imedlertidantagas, att Allebanda v3r så okunnigt som det uppgifver, men hade ett godt stöd i omdömet hos flere liberala män,, ehuru det vore rätt roligt att veta desse mäns namn. Men detta skäl kan omöjligen gälla till ursäkt för valet å regeringens sida, uti et så maktpåliggande fall, så framt den nemliger ville utse en liberal och icke en konservatis person, och så fram! man erkänner riktigheten a de slutsatser vi hir ofvan framställt. Allebanda säger ock nu visserligen, att det sannolikt varit både för regeringen och saken nyt tigare, om, med bibehållande af den en gånt antagna ståndsprincipen, någon till ledamot presteståndet valbar akademisk lärare inom d: verldsliga fakulteterna eHer Vetenskapsakade ,mien blifvit valds; men härvid tillåte vi os ånyo hemställa, om jieke Allehanda anser at I det ;sannolikt, varit ännu bättre, om regerin gen hade utsett någon, som den på förhar bestämdt känt såsom en reformvän, utan maf seende på ståndsprincipen eller på egenskape af akademisk lärare elter annan dylik embets mannafunktion ? Mången torde, oc med skäl, finna denn polemik rågot långtrådig, men den är icke öf I verflödig. Representationsreformen, sedan et