Aftonbladet – 9 november 1846, sida 2

kommande thorsdag infaller, vill Gud, dena heliga Långiredageny. Imedlertid synes häraf, at! br Mivier är en af dem, som gir före sin tid — ett århundrade vila rabulisterna, men de sansade nöja sig med en dag. Einar Thombaskelfver. FE rr temateene — FORNLEMNINGAR. Till det engelska musen a hafva ankommit åtskilliga skulpturer i marmor, hvilka blifvit hemtade fråa Budrun, der de till en de! varit inmurade såsom vanlig mursten i en turkisk fästning. Buirun liggen på Halikarnassus och man antager, att dessa skulpturar tillhört det så berömda mausoleum. Om denna åsigt är riktig, så kunna sku!pturerna uppskattas lika högt som de vi hafva från Parihenon, ty de äro då ett verk af do fyra på den tiden berömdaste konstnärer, Briaxis, Leochares, Scopas och Thimotheog, eller, enligt Vitruvius, Praxiteles. Dessa monumenter komma allt:å att represantera stilen i den period, hvilken, af brist på monumenteor, är oss minst bekant, nemligen århundragst före Alexander. Sku!pturen föreställer, såsom alla, hvilka man funnit i Pbigalien och Lycien, en strid med amazoner. Vil första anblicken finner man sig träffad af den mästerliga kompositionen af grupperna, men vid närmare skärskådanda upptäcker man specialiteter, hvarpå dessa monumenter kunna skiljas från de äldre af den grekiska mejsaln. De förråda icke den sorglösa barbariska okunnighet, som man anträffar på Lyciska friserna; da äro sorgfälligare och skickligsre boarbetade än de phigaliska friserna, men man saknar dock detta lugn, donna enkelhet och prållösa skönhet, som Phidias mejsel frambdragt. Utkestet i sin helhet är godt, men teckningen och b2arbetningen något manierarade, Yi viija icke börja någon strid öfver dess utsprung, man dessa friser visa tydliga spår af början till ett förfall. och vi