Mången torde, oc med skäl, finna denna polemik rågot långtrådig, men den är icke öfverflödig. Representationsreformen, sedan eit tredjedels århundrade begärd och efterlängtad, är en angelägenhet af omätfig vigt för sambället, ej blott derföre, att dess tillvägabringande utgör första vilkoret för det friskare hf i statekroppen, som ensamt kan skänka nationen en framtid af helsa och kraftfulihet, utan ock emedan det tilintetgörande och anarkiska element, som ligger i den närvarande, i två motsatta höfter splittrade ståndsförfattningen, alltid måste komma att göra landets öde hemfallet åt slumpen af de mer eller mindre lycktiga eller olyckliga egenskaperna hos regentens personlighet; en ställning, hvars bittra frukter Sverge under de förflutna tiderna i ymnigt målt fått smaka. Men fullt ut lika vigtig som