Aftonbladet – 5 november 1846, sida 2

— Olycksaliga resal... beklaginsvärda brådskal — Jag begriper er icke... Förklara er! — Hälften af mitt lif, ropade Tbeodor, slående sig för pannan; — ja, hälften al mitt li skulle jag gifva om jag bade min rock. Cesarine kastade en blick af fasa på Theodor. Hon trodde att han hade mistat förståndet. — I bimlens namn, lugoa er! yttrade bon, med darrande röst. — Lugna mig!... Men ser ni då icke att den här rocken, som jag har på mig, är Gustafs... begriper ni icke att Gustaf har tegi! min? att ban, i stället för sin plånbok, ej skall finna annat än ett bref? Att detta bref, skrifvet af er, undertecknadt af er, skall öppna hans ögon, upptända hans hämdbegär och mihönds föranleda en ryslig katastrof? — Store Gud! Cesarine sjönk sanslös ned på golivet. — Hvilken beligenhet!... Hvilken belägen het! ropade Theodur, i det han sprang rund omkring i rummet för att söka en flaska, som hans oro hindrade honom att se der den stor på spiselkanten. — En förlorad qvinna!... er ursinnig man! ... rykte, buller, skandal! .. mitt namn iaför domstolen... och kanske önnt något värre. — Gustaf är häftig — ban är stånd att mörda mig... och henne med. — Ja fortfor han med stigande ångest... han skal mörda 053 utan barmbertighet, den uslingen!.. Ot... förbannad vare den dag då jag fick de infallet att spaltsera ernaellan Neuilly och Pu teaux!... Jag skulle annars nu sitta helt lugzr derborta i min hemort, afbörande min mor föreställningar, spisande af min kusins löjor och beledsagande min farbror i kyrkan... Jag skull icke då se svälva öfver roitt hufvud armen a en man, rom har rättighet att tillintetgöra mig.. som säkert skall begagna denna rättighet och