Aftonbladet – 5 november 1846, sida 2

Allehandas svar härpå jemväl synes af Minervas artikel för i dag, upptage vi ett utdrag af den sednare, för att sedan få framställd en anmärkning dervid: Sv. M:s 3:dje punkt i bevisningen, eller den synbara ynnest, hvarmed det ifrån nya Hofvets män utgångna, så kallaie Åkermanska förslaget omfattades, förmenar sig D. A. vederlägga med den oändligen enfaldiga invändningen, att, om så varit, hr landsh, Åkerman väl skulle blifvit i kommitlen inkallad. Men nu förhöll det sig så, att berörde förslsg ej i sjelfva verket kan mera kallas hr Åkermans, fastän ban inlemnade det till KonstitutionsUtskottet, än Reformvännernas för ht borgmästaren Ekholms, hvilken också till Utskottet ingaf de sistnämndes projekt. Likasom anhängarne af Ståndsval utan modifikation förenade sig i det hufvudsakliza uti hr presidenten Harimansdorffs förslag, och de allmänna valens förfäktare, Reformvännerne, om det efter hr Ekbolm benämnda, så sammanträdde också de modifierade klassvalens anhängare, ehuru vida mindre talrika, på sitt håll uti ett Concilium, och utarbetade efter långa öfverläggningar jemväl deras förslag, det af br Åkerman till Utskottet ingifna. Uti detta Corcilium, till hvilket hörde de flesta af det nya Hofvets män, var, såsom förut i detta blad nämnts, just grefve H. Hamilton själen; och häraf följer väl då, att, om någon skulle inkallas i kommiteen, för att vara de modifierade klassvalens rålsman och förespråkare, så var det företrädesvis grefve Hamilton, hvilken ock dertill valdes, men ingalunda hr Åkerman. När det, efter idten af modifierade klassval, utarbetsda förslaget hade fått namn efter hr Åkerman, så gick det dessutom för Bascule-politiken visst icke an att i kommitteen insätta honom, huru ringa andel han än måtte haft i förslaget. Ty i fall br Å. blifvit utnämnd, så skulle ju derutaf några slutsatser kunnat dragas om den innersta tankens verkliga tendenser. hvilka beröråe politik haft så angeläget att fördölja, på det att håde de Allmännaoch Ståndsvalens anhängare skulle kunna tyda dem till fördel för sig. Utnämningen af grefve Hamilton, hvars hufvudsakliga verksamhet vid förslagets utarbetning endast var känd af ganska få personer, borde deremot förmodas icke yppa hemligheten, på samma gång den förskaffade åt de modifierade klassvalen den skickligaste målsmannen, som kunde uppsökas. — Så klokt beter sig D. A.; det styrker och bekräftar alltid, hvad det tror sig vederlägga! Vanvett rent af är det slutligen, när D. A. primar om missnöje och arg opposition, som skoiat uppenbara sig uti hvad Sv. Minerra skrifvit om Representations-kommitteen. Ett slikt pladdrande tyckes bevisa, att D. A. ej måtte på nykter mage hafva läst någon enda af Sv. M:s artiklar i ämnet. Sv. M. har skrattat räit godt åt den utmärkta habiliiet, hvarmed de allmänna valens anhängare blifvit dragne vid näsan, men ej yttrat ett enda ord, hvarken till tadel eller beröm öfver kommittcens sammansättning. Hvad Sv. M. sysselsatt sig med, har varit den factiska frågan: hvilka tendenser nya regimen ådagaleg!: genom valet af kommittens medlemmar. Denna fråga är det enda, som varit föremål för Sv. M:s undersökning, och den tror hon sig nu ock hafva fullständigt besvarat och utredt. Det bör, för att iakttaga skilnaden emellan vår och Mizervas mening om denna sak, bärvid anmärkas, alt Minerva tager för afgjordt att grefve Hamiltons tankar i representationsfrågan äro desamma som hr Akermans; men detta kan väl ännu iekte anses så säkert. Om deremot grefve Hamilton fortfarande kommer att sluta sig till den konservativa meningen, eller till ett sådant halfhetssystem, som i det Åkermanska förslaget, hvilket är precist detsamma, då hvar och en på förhand vet att det ena kommer att mediöra samma resultater sora det andra i afseende på frågans slutliga lösning, så är det visserligen en egen tillfällighet, alt en person, så nära lierad med det kungliga huset, som br grefven, blifvit insatt i representationskommitltcen, medsn de kungliga prinsarnes informator på samma gång utgifver en skrift riktad emot de allmänna valens princip. Alt detta kan onekligen härröra från ett neutralt eller opartiskhetssystem, såsom Dagi. Allehandz härom dagen kallade det; men man måste dock, med bästa vilja i verlden att hos vederbörande förutsätta en mera liberal riktning, erkänna, att opartiskbeten här har ett yttre utseende af alt luta något åt den ena sidan, på samma sätt som en likartad slutsats möjligen kan dragas af en Konungens adjutants deltagande i den ultrakonservativa Posttidningepv, åtminstone så länge som man å andra sidan icke sett någon opinionsyttring eller förklaring af bestämdt liberal politisk färg utgå från regeringen, utan fastmer varseblifver ett omsorgsfullt undvikande hos hela ministeren, att i det afseendet framträda med några grundsatser, hvilket förbållande alltid må