Aftonbladet – 5 november 1846, sida 2

ste väcka en viss farhaga och giva anledning till sådana försök, som nu uppstått, att utleta den innersta meningen ur de yttre fenomenerna och deras anelogi sins emellan, a — Götbeborgs Handelstidning har i det nummer, som hitkom i söndags, å nyo några utsjutelser angående boktryckeri-stadgan, i följd af de anföranden om samma stadga, som nyss stått införda i Aftonbladet. Götheborgs Handelstidning finner ej att dessa anföranden kunna öfvertyga någon, att denna stadga är iprincip bättre, än den för handtverk i allmänhet innu gällande; talar om palla sådana enskilda försök, att eludera de principer för medborgerlig frihet, som grundlagar och allmän lag hylla; att det svepskäl, man villsöka i den s. k. Gutenbergska stif:elsen och kassavården m. m. synes vara af betänklig nalurp, 0. S. V. Allt detta bar, som man också icke kan undra på, smakat såsom en fet lax för Svenska Minerva, som i dag serverat samma rätt inkokt, och dervid ej glömt att lägga lök på laxen. Det är klart att ingenting kan hindra våra värda kolleger att upprepa allt möjligt ondt om den ifrågavarande stadgan så länge de behaga; och det finnes någonting som man kallar Rechthaberei, d. v. s. döfoet för alla skäl och bevis, hvilket sannolikt gör att denna sak ännu en eller annan gång kommer att dyka upp. Så länge imedlertid, som de stränga påståenderna endast bestå i tomma ord, utan stöd a! något enda verkligt skä!, är det väl icke så farligt, och man kan endast förundra sig huru några ifrån början af pur tanklöshet nedskrifna ack! och Oo! på ett ställe, af en person som sjelf undertecknat stadgan, men sedan kommit fram med den uppgiften, att han ej visste hvad han skref under — huru det är möjligt, säga vi, att några sådana interjektioner kunna finna en eller annan lika tanklös efterpladdrare. De: gränsar verkligen till det löjliga — nej: det är löjligt ända till ytterlighet, att prata i vädret! om att denna stadga icke är bättre än der gamla skråordningen, då 4:o Intet slags försök derigenom är gjordt at! försvåra någons rättighet att utöfva boktryckerinäringen, och : 2:o Icke ens någon societetens ledamot är bunden vid siadgan vidare, än han sjelf vill: det vill säga: alt han kan, men icke är tvungen låta den lända sig densamma till efterrät: telse, och icgen annan piföljd i sednare falle inträffar, än att arbetarne icke blifsa inoc! utskrifna af societeten. Det måtte väl vara sjelfva tvånget att un derkasta sig ett reglemente, såsom vilkor följ att få utöfva en rättighet, som utgör det an märkningsvärda mot en skråordning. Der in tet sådant tvång finnes, blifva föreskrifterna o skadliga. Att åter förbjuda dearbetare och patroner, son sjelfve vilja det, att begagna sig af stadgan såson en förmån, tyckes å andra sidan vara ett ty. ranni på sitt rätt, som går alltför långt. Mer det är kanske för mycket begärdt, att få viss: anmärkningslustige att erkänna dessa distinktioner.