Aftonbladet – 31 oktober 1846, sida 2

EA RO DESSA .amtal. Allt var snart åter tillreds, piskorne zlatschade, och färden bezynte på samma sätt. — Tror du dig uthärda. med detta tills i morgon bittida, dyra Sigrid? frågade Mauri:z; vi våga ej rasta förr, och ha hästar beställda hela vägen i fru W:s namn. — Res hur långt och länge du vill, svarade Sigrid och slöt sig närmsre intill honom, som nu var hennes enda stöd. Med dig känner jag ingen tröttbet; och gick gjorde det immerfort med få och korta uppehåll ända till Stockholm; men då de anlände dit om aftonen, kände Sigrid illamående, och tlibragte en orolig natt. Andra dagen föll hon i en brinnande feber. ! Hur länge detta tillstånd varade visste hon ej, I men tyckte sig en dag vakna upp ur en obeI skrifligt lång sömn, från många svåra, underliga drömmar, i hvilka hon sett sin lilla Ernst sjuk och döende, sin man och Nora i förtviflan — lallt var öngsligt och dystert. . Hon såg sig rädd lomkring:; men — var detta en dröm? Var Idet förra verklighet? Alt hvad hon såg var ju henne fremmande? Rummet, möblerna, den lunga flickan, som smög så tyst på tå öfver golf lvet — ingenting af allt detta kände bon igen — Hvar är Nora? vågade hon slutligen fråga med mett stimmna, jag vill veta om det är sann! latt gossen är sjuk. tt oo Hvad befaller hennes nåd? frågade der I unga flickan och närmade sig. — Är jog ej hemma? På Pårjendal? — Hennes nåd är i Stock :olm. al — Ho3 mig, kära, goda Sisrid, sade den vän a W. och framträdde till sängen; me! u ar...