Aftonbladet – 27 oktober 1846, sida 2

bistorien, theol. kand. magister Anton Niclas Suadberg, att i stället vara docens i de theologiska prenotionerna. — H. K. H. bar jemväl under särskilda data förordnat e. o. professoren i moderna litteraturen, magister C. W. Böttiger, att, jemte fullgörande af den honom i sådan egenskap tillhörande föreläsningsskyldighet, under den tid professoren Atterbom innebar rektoratet, äfven förestå den ästetiska professionen, med åliggande att besörja ditbörande examina samt att föreläsa i ästetiken tvenne timmar i veckan; astronomiska observatorn mag. ÅA. J. Angström att under professoren G. Svanberg beviljad tvenne års tjenstledighet förestå den astronomiska professionen, samt docenten, theol. kand. mag. C. A. Toren, att under denna termin bestrida de till den ledigvarande theologie pastoralis adjupkturen hörande föreläsningar och öfriga åligganden. — Prof. Ad. F. Svanberg är nyligen återkommen från sin utländska resa. Han har sednast varit i England, der han i Southampton bivistat de enzelska naturforskarnes möte. (Ups. Corresp.) — Sedan kyrkoherden i Ed och Eds kapeil församlingar af Linköpings stift, Joh. Oiai; hvilken bordt ingå i ledigheten efter doktor Fuch3 såsom fullmäktig i riksgäldskontoret, afsagt sig denna befattning, har komministern i Clara. I:damoten i ecklesiastikkommitteen, Erik Delin, i hans ställe ingått. NR JA — Kommers-kollegium har till sjöfarandes underrättelse meddelat, att, enligt erhållen officiel uppgift, Caledoniska kanalen, efter fullbordad reparation, skulle åter öppnas den 2 nästkommande November, då den blifver segelbar för fartyg, icke öfverstigande 460 fots längd och 38 fots bredd, med 47 fots vatten vid vanlig höjd. Åtgärder vidtagas för enskaffande af ångfartyg till bogsering på sjöarne och vid utloppen. Kanalsfgiften för fartyg, som gå genom hela kanalen (60 engelska mil) blir tills vidare 2 shil. sterling per ton, efter engelsx mätning, och för fartyg utan last eller i ballast 4 shil. per ton. För minira delar af segelleden blir afgiften V. Penny per ton för en engelsk mil å lastade fartyg-och en farthing per ton för milen å fartyg uten last eller i ballast. Jomte denna afgift erlägges en billig lega för boxeringsbåtarna då dessa begagnas, efter en taxa, som erhåiles hos kanalens tjenstemän i Inverness, Särskilda afgifter uppbäras dessutom för ångfartyg, som föra resande, äfvensom fartyg, hvilka lossa eller lasta i kanalens bassiner och hamnar. MH — I Götheborgs Handelsoch Sjöartstidnivg, läses följande: Blend dagens många man-säger) är äfven ett, som vi af själ och hjerta önske måtte varda besannadt. Väl underrättade personer tro sig nemligen med säkerhet veta, att H. M. Konungen, hvad den så maktpåliggande näringsfriketsfrågan beträffar, en gång för alla fattat sitt beslut, och att Idetta är sådan!, som tidsandan fordrar, pligten kräfver, behofvet påkallar och nationen af sin upplyste regent trott sig hafva fulla skälatt förvänta. Irom konseljen lärer det, märkvärdigt nog, vara hr statsrådet O. I. Fihreus, som i synnerhet sätter sig emot den tillämnada reformen, och det så lifrigt, att han, i händelse H. M:t skulle framhärda i sin fattade föresats att bevilja landets innebyggare en allmän näringsfrihet, ärnar resignera. Landshöfdingen i Jemtlands län, hr ÅA. P. Sardström, skulle då, borättas det vidare, vara utsedd att blifva hr Fåbrei efterträdare på taburetten. hvaremot hr F., efter grefve C. G. FLöwenhielms utnämnande till generalbefälbafvara i 5:te militardistriktet, skulle erhålla landshöfdingesätet i Götheborgs och Bohus län. — Hvad af allt detta kan vara sannt, vete vi icke, och vilje följakteligen icke kannstöpa, något deröfver; men hvad vi med fullkomlig visshet tro oss kunna försäkra, är, stt H. M:t Konungen, genom ett tidsenligt och beslutsamt steg uti den så mycket ventilerade, diskuterade och mångsidigt till förnuftets seger utredda näringsfriihetsfrågan, skulle tillvinna sig tusentals ännu, i politiskt och statsekonomiskt afseende, dröjande hjertan samt på samma gång ådagalägga, att,i den mån omständigheterna medgifva, förverkliga de förhoppningar, som blifvit fästade vid hans en gång antagna, sköna och löftesrika valspråk: Rött och Sanning. ll — Då vid beskriniogen af festiviteterna i Norrköping vi förut bufvudsakligen följt Östgötha Correspondentens, derom lemnade berättalcor infö-a mi navn Ntur då flljagm cam hon