Aftonbladet – 27 oktober 1846, sida 2

sjelf. Föreställ dig blott din bortskämde, ödrojuke tjenare, van vid sällskap, van att lydas och u passas vid minsta vink, van vid alla s. k. aisance, och nu i saknad af allt deta. ensam utskickad af sin obevekli:e hr fader på smutsig skuta, med en svärjande skeppare — i sjögång och motvind, eler vidare: en ohvgzig landsvär, ett obrqvämt åkdoo, vederstygg!i a menniskor. hvilka antingen förvända årt vackra tun: omåil, eller också alldeles icke kunna förstå och tala det — säs mig hvad s di2 mer bet of?, Allt rog, jag kom hit, välbebållen. så otrobgt det än låter, och — men vänts:l min ankomst I ade jag allt lust att lite: närmare beockrifve. Det var d. 26 September. Jag hade hela dag p, Lksom ett par föregående, färdats geen skogstrakt, så ful cch öde, at min rvisning till denra vanlottae flick af jorden örargade mig in i själen, då jag tänkta på så många sköna. bkerrli.a nejder, dit jag mycket lättare, och lika tryggt kurvnat taga min tilfl et I mitt sine var jag också ingenting micdre än artig mot vår gavte, kruserlige gene al, hvars tillstygmelse det var att jag bein mig hör — Imedlertd började, sagde dag, olling få ett blidese uteende, till och med vädret, som lättnade upp och blef sommerljumt, efter ait hava varit tusgt och kulet. Läfskog hade småningom trädt i barrskogens ställe, gräset bredde sn mjuka, s-mmetslena malta öfver den hit-lis svarta, Orukibira jorden, och fram på e. m. varsnade jag en liten sjö, som med sin blanka spegel Jåg vänlig och glimmande i det klara solljuset. Hvad är det