Aftonbladet – 27 oktober 1846, sida 2

hvarmed jag tyglar både missnöje och otilighet, du som så ofta sett mig ondgöras öfver ettintet, men jag har föresatt mig att komma väl öfverens med mannen, eburu han är mig en styggel:e, och du vet om jag frångår en artagen princip, För öfrigt bar ban en hustru — och någontisg finare, ömtåligare, mera tjusande än henne, har jag svårligen skådat — man kan ej nog förvåna sig öfver den slump,som kastat en sådan klenod i denna omgining, i denna mens våld. D.tär eit fenomen, som jag icke kan förklara, men hvars orsak jag miste hafva reåa på, och som är så mycket besynnerligare, emedan hon härstammar frin en gammal familj, samt i sin ungdom fört ett lysande Lf, såsom fosterdotter åt den äfven hos oss ryktbara Jotala Furster, hvars hastiga död kanske vållade denna bedsöflga omvexling i bennes öde. Hon har pjulit en utmärkt uppostran, och hennes bilduving är lika ovanlig som hennes kunsk: per gruadlga. Qvick och ärdå god — snillrik och intagande isut umgänge — vacker som en Huri, oaktadt sina trettio år, och växt som en Sylfil, är hon verkligen slit bv.d man förstår under den generella benämningen: eharmante. Lägg härtill att hon klär sig med en smak och prydlighet, som från förs!a ögonblieket förvånade mig att fiana hör, der jag knappt väntade mig något drägligt, samt att hon ändå, i allt, är enkel och okonstlad. Hvsd jag gerna hade sett den qvinnan i sin ungdom! då måste hon hafva varit oemotståndlig, och det måste endast kunna hända finska ädlngar att lita en dylik skatt begrafvas i en sådan ödemark, borterappas af en så rå och