Aftonbladet – 24 oktober 1846, sida 3

ket dunkelhet öfver verlden, som ljus genom vå: boktryckeriuppfinning, och till straff derför ha vi nu måst hitta på bomullskrutet. Det är uppenbart en homoepatisk tuktan af Nemesis. Det är oberäkneligt hvad detta ogudaktiga påfund allt kan hafva för rysliga följder i krigskonsten, handeln och industriep, Det hemska i saken är nemligen. att man på bomulln kan lika litet som på champignonerna urskilja oskuld från försåt, och hvarje ögonblick äfventycar att mot tandvärk stoppa öronen fulla med knallbomull, och ladda kanonerna, i fiendens åsyn, med vanlig bomull. Och hvad blir väl hädanefter af en bataljmålning utan krutrök! Hur skall det hädanefter gå med Hugenotterna och i Friskytten med Vargbålan? — Vi småle, när Li vius berättar oss att Hannibal sprängde sig genom Alperna medelst ättika; men hvad skola vi göra, när vi få läsa att den eiler den tappre härföraren nedlade fienden med bomull, att man med bomull sprängt skepp och fäöstningsmurar i luften, att sinnena tändt sig vid bomullens blixtar, och envigen på lif och död afgjorts med bomull? Huru skall det gå, när bajoneiterna ej längre blixtra fram ur röken, och krigarens snsigte ej mera svärtas ef krutet? Nej, det går icke; poesien flyr; tragedien blir gyckelspel. Sjelfva det trojanska krigets gudar, som, då någon krutrök icke fanns, insågo behofvet att bölja sig i moln, skola hädanefter ej nedlåta sig till agörandet sf någon slagtning. Tag blott en af våra häfdtecknare, våra krigiska och politiska skalder, särdeles någon som förbrukar mycket krut för sina snillefoster — byt ut ordet krut öfverallt mot bomull, och se efter hvad som blir deraf! O, j uppfinnare! Betänken ett j med det vördnadsvärda uråldriga krutet beröfven oss en del af våra rökmoln! — och hvad äro vi tyskar utan rök? Nej, i stället att belöna er, borde tyska förbundsförsamlingen draga en nattmössa af knallbomull öfver öronen på er, och försigtigt tända på tofsen med en lång svafveltråd. PENTA FRYST REN OTIS STENEN