Aftonbladet – 24 oktober 1846, sida 3

ec BILANDADE APINIEN— —O—— AL — BELÖNING FÖR BOMULLSKRUTET. I Tyska förbundsförsamlingens 30:de session den 4 Oktober, beslöts åt professorerne d:r Schönbein i Basel och d:r Böttger i Frankfurt am Main, gemensamt, att till deras belöning för den i politiskt så väl som tekniskt hänseende högst vigtiga uppfinningen af bomullskrutet anslå etlhundratusen gulden, med vilkor att uppfinningen Vissr sig i hvarje hänseende kunna ej blott fulikomligt ersätta vanligt krut, utan äfven erbjuda fördelar framför detsamma, vid den till utrönande häraf bestämda pröfning, som kommer att anställas af Förbundsförsaralingens militärkommitte, i förening med vederbörande embetsmän på förbundsfästningen Mainz. En ifrig strid har för öfrigt uppstått i utländska tidningarne angående uppfinningen. Det försäkras att Schönbeins och Böttgers bygmulskrut är någonting helt annat än Ottos och kan inom få timmar med största lävnet och visshet frambringas i hut stort mängd som helst; hvaremot Ottos icke säges vara annat än en blandning af det förut af Pelouze uppfunna Xyloidin, blandadt med trådar af Schönbeins och Böttgers explosiva bomull, och att man efter Ottos förfarande har i åtskilliga laboratorier långt förut gifvit samma explosiva egenskap ej blott åt bomull, utan åt stärkelse, papper, sågspån och flera andra vextämnen. — Bland dessa allvarsamma debatter förekommer, såsom ett muntert intermezzo, följande: — TYSK KLAGOVISA ÖFVER BOMULLS KRUTET. Bland alla den fruktsamma jordens döttrar, hotas väl ingen svårare af det fräcka fortskridandet, med förledelser från sin ursprungliga bestämmelse, än den oskuldsfulla, lena, ljusletta, trefliga bomullen. Anda tills nu höljde och beskyddade hon skönheten och dygden; ända tills nu värnade hon, i form af nattmössa, den tyste Miche!s sömniga hufvud mot kylig luft och uppstudsiga tankar, och hans inskränkta politiska förstånd mot knot och missnöje; men. på en gäng blir hon förryckt och fräser och smäller, likasom vore hon ea ibland underjordens demoniska afkomlingar, och icke den veka frukten af ett solomstråladt, under söderns blåa himmel vaggande träd. — Vi prometheiska tyskar appfunno krutet och bragte derigenom lika myc-: