Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — ETT ANTEDILUVIANSKT JÄTTEDJUB. Från Dresden skrifves af den 26 September: Doktor Albert Koch har här i Dresden uppställt det af honom funna fossila sjömonstret, som ban kallat ,Hydrarchos Harlani, såsom en hyllning åt d:r Harlan i Filadelfia, och konstakademien härstädes har upplåtit åt honom större rummet i dublettsalen på Brähiska terrassen. Den siora sjöorm, hvars fossila qvarlefvor vi här skåda, är 414 engelska fot lång och måste, att döma efter refbenen, som ännu äro ganska väl bibehällna, hafva haft åtminstone 10 å 12 alnar i omkrets. Ostridigt är Hydrarchos,som tyckes bilda en öfvergång från valfiskarne till saurierna, den störste reptil, som hittills blifvit upptäckt och kan måhända gifva ett utseende af sanning åt de förmenta fablerna om den stora sjöormen, hvilken man påstår sig hafva sett i sednare tider. Koch upptäckte detta vidunder i Mars 4845 på en liten äng i Alabama uti Förenta Staterna. Detta fålt har först nyligen blifvit odladt, och man hade vid jordens upplöjning funnit åtskillige grofva ben, som nybyggarne begagnade till dörrtrösklar och hvarjehanda husgeråd. Koch, icke anande möjligheten af något dylikt fynd. sökte egentligen ett fullkomligt skelett af den jätte-Saurier, som Harlan kallat Basilio saurus. Här upptäckte Koch, icke långt från Sintalougne (Ormfloden), der man först ett är förut begynnt odla jorden, detta ofantliga skelett, som han fann nästan fullkomligt bibehållet i halfeirkelformigt läge med hufvudet hedåt, i en kalkstensformation. Af tändernas utseende drog Koch den slutsats, att detta djur var beslägtadt med ormarna, och tändernas ställning är äfven sådan, att ett byte lått kan komma i munnen, men har svårt att komma derutur. Att döma efter den jordmån, der man fann detta skelett, besökte Hydrarchos gerna de breda strömmarna och hafsvikarne, på hvilkas yta djuret jagade omkriog med nacken öfver vattenbrynet. Denna ställning förmodar man af dess kroppsbyggnad, på hvilken man kan se att djuret; behöft höja upp sitt hufvud för att hemta andan, och de starka nackbenen äfvensom det relativt lilla hufvudet tyc