as visa, att denna ställning var för detsamma eendomlig. Ögonen voro, i fullkomlig enlighet med enna å.igt, icke blott mycket stora utan framstäånde från främre delen af hufvadet och bade 6 å ; tum i diameter. Den starka och långa stjerten jenade till åra. Ryggknotorna hafva 14—153 tums ängd och 24—30 tums omfång. Dess konstrukjon är olik alla andra djurs. Samma förhållande ir med refbenen, hvilka äro under buken ganska reda och år-formiga. — Den berömde skalden Henric Heine har från cen badort i Pyreneerna, der ban vistes, skrifvit ett bref till sin vän, J. Compe i Hamburg, bvari han bekiäftar de menliga underrättelser som sprid: sig rörande hans belsotillståed. Men icke ens i åsynen af sjetva döden förlorar br Heine sin humor. Min tanka är, skrifver hn, att jag icke kan räddas; raen att jag kanhända ännu någon tid, möjlig: vis ett par år, kan hankta mig fram under bedroflig tvinect. Men detta rör mig icke; cet är de evige gudarnas omsorg, hvilka icke bafva någonting att forebrå mig, och hvilkas sak jag alltid med mod och kärlek skött på jorden. Det ljufva medvetanoct att bafva fört ett gladt lif, uppfyller min själ 1i!! och med i de sorgligaste ögonblick, och skal, hoppas jag, äfven följa mig till sista stunden. Oss emellan sagat: deta sista är det minst frukiansvärda; döendet hair någonting Boa jeko döden, om det öfver huivud gifves någon aöd. Keanbända är döden den sista vidskepeis:n. Hvad: ska!l jag såga om den tillfällighet, som för närvarande spridt en felsk underrättelse i Tyskland om min död? Till lycka hade jag näsian liktidigt en artikel i Alig. Zeitung, som säkert skall beröfva mina fiender en glädje, i fali icke de sjelfva mähända smidt ihop denna underrättelse. — — — Att jag ännu icke skickat er Der Troll är sannerligen icke mitt fel; femiljhistorier hava tagit bort mitt goda lynne, och tilltagande sjuklighet har hindrat mig att så utarbeta min dikt. söm jag önskat. Men jag ämnar nu göra det, burudant det än blir, och egkall vid min ankomst till Paris skyndsamt företaga arbeset. Min själ är klar, till och med skåpande, men icke så lekande glad som i min lyckas dagar. — RYsSLIGT EXEMPEL PÅ FANATISM. Uti en utländsk tidning läses jöljande berätteise, som vittnar om en äfven för de mörkaste tidehvarfven upprörande fanatism; och, ehuru man fioner sig frestad att betvifla, att någonuing dylikt kan förekomma i 49:de århundradet och i det upplysta Tysklond, måste man likväl inse att den uppgifna händelsen är af en alltför ovanlig och grof art, att helt och hället vara diktad: Ett rykte hade under sistl. April månad blifvit utspridt i staden Fulda i Hessen, stt ena ung abbe derstädes vid namn Schell rest till FrankTurt och der öfvergött till den af Ronge stiftade tysk-katolska församlingen, samt att Sc en viss afton återväntsdes med diligensen. En fanatisk folktop ar omkring 300 personer, förmocligen uppviglad af jesuiter eller andra, hade i följd dera! samlat sig vid diligensgå den samma afion, beväpnad med käppar och knifvar, under utrop: Död åt Schell! död år aTfällingen Men Schell kom icke, och nu begåfvo sig de ursinniga till det hus han bebor och började inkasta stenar genom fönstren, samt inträngde till slut och öfverföllo tvenne qvinnor som bodde der, nemligen Schells syste och kusin, misshonilade dem med hugg och slag sargade cem med knifvar i ansigtet och på bröste och utstungo slutligen ögonen på Schells sysit under de hiskligaste hotelser. Polisen ankom snar och arresterade åtskilliga af våldsverkarne, men d mest brottslige kommo dock undan. De olycklig qvinnorna fördes till lazarettet i ett tillstånd, son emnade föga hopp om deras lif.