Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 3

Ås VS, CE SRV UR MARMOR -ISspariogen, som härigenom i är vunnits, b:ko r:dr 15664: 36 sk. Vid artikeln beklädnad,: skall jag längre fram hafva äran upplysa den miaskning i kostnad, som .Ji afseende på den egt rum. Då under föregående 2:ne åren, genom förenad T verkan af ökad intagning och minskad mortalitet, Barnhuset blef så öfverbefolkadt af späda barn. latt utom den betydligt ökade kostnaden, utrymmets Jotillracklighet stundom nödgade direktionen att gifva afslag åt sökande, så har genom den ökade uttagningen af barn i år dagiiga medel:alet sjunkit ned till 60 barn, och ej blott de innevarahde barnen bvjutit fördelen af rymligare och sundare läge, utan ock tillfäliet till bjelp af andra barn alltid stått öppet. Dock har högsta antalet på deg äfven i år uppgått till den icke rivga summan 95, hvaraf synes, att, oaktacst uttagningen af barn stigit måhända till sitt maximum, det nuvarande utrymmet väl behöfves. Alla Europas hittebornshus hafva för sitt ekonomiska bestånd och för awvt kunna skaffa utrymme for nykomrmande bacn, måst sträfva att så skyndsamt som m-jligt till fosterföräldrar kunna utlemina barnen, och af dem jag känner finnes intet jsom ens på längt när bibehåller barnen i 36 daIgar i medeltal såsom i år här verit fallet. Att detta Birohus, som, till följe af lokaiförhållanden sådana som cen gles befolkning, ett hårdt klimat m. fl., omöjligen kan uppnå den liflighet i omsättningen af barn, hvilken i Södera är möjlig, dock för sin ekonomi har det största behof att få barnen skyndsamt utplacerade hos fosterföräldrar, torde ej kunna bestridas. Men å en annan sida är Birnhusets bestämmelse ej uppfylld blott genom hushållning med dess meael, blott genom barnens hastiga utplacerande. Det till fostring utlemnade barnets öde är ock ea lika vigtig sngelägeubet för Styrelsen, och jag torde så mycket heldre i detta hänseende böra utbedja mig uppmärksamhet på några anmärkningar, som måhända inom sjelfva Styrelsen öfvertygelsen ännu ej torde vara nog stadgad i vissa dithörande fall. Att det friska barnet äfven af spädaste ålder har större fördel ar värden hos en duglig fostermoder på landet, än af den på Barnhuset, torde ej vara tvifvel underkastadi, Af den dugliga fostermodren kan det tillvipna sig moderlig kärlek, på Barnbuset är det alltid blottställdt för kaserneringens menlige inflytelse, för smitsor af de många sjuka barnen, för tätare ombyten af amma 0. s. V. Motsatt är deremot förhåliandet med det sjuka barnet, för hvars ändamålsenliga vård Barnhuset alltid bör vara beredt, då deremot läkarebitrade hos fostermodren på landet oftast skall blifva svårt a:t erhålla. Det måste alltså gälla som regel, att det sjuka barnet skall inom Barntuset qvarstadna för awvt återvinna helsan, att det hos fostermödrar önsjuknade barnet, när så är behöfligt och möjligt, skall i Barnhuset ålerinfayas och vårdas. Dock gifvas äfven i detta fall undantag erkända nödvändiga i alla Barnhus. Det gifves en af caserneringen beroende sjuklighet, som ej kan häfvas utan genom flytning ut i en frisk luft, och för dessa fall kan ock omtankan om barnets väl bjuda, att det, fastän sjukligt, bör utlemnas åt den fostermor, .son vill det oaktadt om detsamma taga vård. Det gifvas ock vissa hudsjukdomar, såsom t. ex. Mjölkskorf, hvilka inom dibarnså:dern äro så allmänna, så envisa eller så ofta recidiverande och så litet I vådliga, att för deras skull Barnbuset i min tanka ej bör belastas med en förlängd och dyr under hållskostnad för barnet. Fosterföräldrarnas duglighet är en nödvändig förutsättning. På de flesta väl ordnade Barnhus är den underkastad pröfning af ej blott presterlig myndighet, utan ock läkare och Barnhusets tjenstemän. Hår är det ensamt församlingens prest, som afger betyg, och åt Barnhusets Inspeklor är lemnadt uppdraget att på grund af detta betyg och sin enskildta äsigt giiva bifall eller afslog ull rättigheten att utvälja barn. Låkaren eger här blott att afgöra om det valda barnets helsotillstånd villlåter dess utlemnande. Då troligen kan antagas, att V,,:delar af dem, som söka fosterbarn, hafvå i sigte blott den penningvinst de vänta, och då jag ofta sett betyg meddelade åt statfolk och torpare, på hvilkas duglighet till fosterföräldrar jag vore mycket benägen att tvifla, och då möjligen de utlemnade barnens öde, kvarom jag ej har någon kännedom, då ännu ingen redogörelse öfver deras årliga mortalitet är upprättad, alltså torde blifva olyckligare i den mån en vidgad spekulation på förtjenst lockar den falligaste klassen att äfven ut, taga barn, så tror jag mig böra hafva äran fästa direktionens uppmärksambet på behofvet att närmare undersöka och afhjelpa det möjligen felaktiga i dessa förhållanden. För att kontrollera huru de utlemnade barnen af fosterföräldrarae vårdas, har direktionen af detta Barnhus inga andra utvägar än det frivilliga bi-l träde, som af Presterskapet benäget kan lemnas,.: då deremot de flesta utländska Barnhus underhålla ständiga, dels inom vissa distrikter boende, dels! resande inspektörer, som, jemte afgifvande rapporter, ega att vidtaga alla nödiga åtgärder för vinnande af bättre vård, der så behöfves. Ämnet är emedlertid i dubbeit hänseende ömtåligt. Oaktadt utlemnandet af späda barn nu blivit utsträckt till den längsta radie omkring Stockholm, hvilken väl är möjlig, oaktadt antalet af fostermödrar, som sig under året anmält — sannolikt omkring 500 — torde vara det största som kan vinnas, så är dock barnantalets tillväxt så stor, att snarare flera än färre fostermödrar skulle behöfvas, serdeles om deras urval skulle göras med ökad stränghet. . Emediertid torde i öfvervägande böra tagas den nytta, som möjligea kunde vantasvaf ett faststäldt formulär för de betyg, som Prestershapet lemnar trostermödrarna, äfvensom af någon vänlig uppmaning till Presterskapet, att med alls deltagande förja ett för menskligheten så vigtigt ämne. I Paris hemtag och återföras fostermödrarna på Barnhusets bekos:nad i beqväma omnibus. Här gör fostermodren på egen bekostnad sin resa, och får derigenom ett ökadt anspråk på att erhålla ett barn — en omständighet, som ej sällan satt mig i