Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 2

att så högt värdera, ersattes genom en desto mer uppriktig och oförställd beundran. Q var redan medelålders karl och hade aidrig förrän öfversten blef gift varit i bildade qvinnors sällskap; ej uaderligt derföre om hans väsende, så till sägandes, smakade tasern, och om detta var för inbitet att någonsin kunna försvinna. — Nå, Siri lilla, säg mig nu hvad du egentligen tycker och tänker om din trogne riddare, samt huruvida du uppmuatrar hans hyllning? frågade en afton Marianne, då de båda vännerna sutto språkande framör kominen i öfverstinnans boudoir. — Jag tycker som alla, bästa Marianne, att det är eu god cch hederlig menniska, och tänker derföre ge honom ja, om eller när han begär min hand, svarade Sigrid okonstladt. Uppmuatrat honom har jag dock icke, men din man hade rätt, då han härom: dagen sade, att det vore oförlåtligt om jag ej tacksamt antoge ett sådant anbud. — Ack, Sigrid, tänk ej att detta var Ebrenfelts mening, så vida du icke älskar Q, och det — tror jag ej att du gör? — Älskar? Jo, om dermed menas att riktigt trofast, af själ och bjerta, kunna hålla af honom — — Nej, Sigrid, jag talar om kärlek? — Då vet jag icke. Ar du säker på att vara eller hafva varit kär i Ebrenfelt, så beskrif den känslan för mig; det skall kanske upplysa mig. ; — Ja, ser du, min Siri, om inte bara just deruti låga svårigheten: att hvad som mycket i