Aftonbladet – 22 oktober 1846, sida 2

BREF TILL LANDSORTEN. Ibland fenomenerna af det offentliga lifvetsl ippenbarelse i vårt land har kanske intet nygen varit så framstående, som den allmänna länstan, ja! man kan nästan säga oiåligbet som ander de: sednaste tvänne veckorna, samtidigt med H. M. Konungens väntade återkomst till hufvudstadea och återtagande af Regerinzes. uttalat sig genom pressens organer ifrån nästan alla delar af riket, att den ovisshet, som råder! afseende på Regeringens politiska karskter! och åsigter, måtte 0 ördröjligen skingras genom framt:ädandet af ett system, konseqvent ut veckladt ur bestämda grundsatser. Vi ämna icke nu upprepa, hvad härom ifrån serskilda båll blifvit yttradt; men det ligger utan tvivel någonting betydelsefullt deri, att man ji denna stund anser sig vara stadd i en sådan ovisshet, ända till den grad, att en allmän oro deröfver förspörjes; och denna betydelse ökas annu mer af tvänne serskilda omständigseter. Den ena af dessa omständigheter är, att den i!rågavarande samtidiga opinionseller känsloytiringen icke utgått endast ifrån orgsnern2 för ett visst parti eller en v:ss sida af pressen, då tvärtom mnöstan alla de tidningar, som öfverhufvud pläga befatta sig något med diskussionen öfver allmänna ärender, detagit deruti utan afseende på deras politiska skiljaktighet I Örigt, och detta med en intensitet, som man sällan varseblifvit vid andra föregående tillfälien, än under riksdagarna, då några vitala frågor skolat afgöras. Den andra omständigheten är, hvad den liberala eller demokratiska sidan a landsortspressen b:träffar, att dess yttringar: vid detta tillfälle ingalunda kunna sägas hava utgått från Aftonbladet e!ler ifrån Stockholms: pressen ölfverhufvud. Denza press bar tvertom under de sednare månaderna hållit sig nästan fulikomligt passif öfver detta ämne, och Aftonbladet serskildt bar, med undantag af ett för någon tid sedan gi:vet löfte att framdeles försöka uppdraga en karakterist k afstyrelsens närvarande ställning, under samma tid snarare med flit undvikit alla yttranden deröfver, dels af en skyldig granni:genhet under Kosusgens och flere R-ge.ingsledamöters frånvaro, dels också just derföre, a:t icke, såsom stundom förut skett, uttrycken af landsortspressens Opinion i detta fall måtte anses föranledda af Aftonbladet och skrifvas på dess räkning. Härigenom har det också inträffat — och denna orständighet förtjenar i och för sig bemärkas — att Aftonbladet ifrån ganska många bill fått erfara misstankar, ja! till och med uppbära beskylloingar att hafva öfvergifvit sina fordna grundsatser, alt vara insnärjd i vissa enskilda förbållanden till Regeringens ledamöter, o.s.v. Läsaren torde lätt inse, hvarföre vi sjelfve frami å!la och lägga någon vigt äfven vid det sistnämnda förhållandet. Det kan nemligen, från en synpunkt, visst sägas, att hvarje pressens organ egentligen uttrycker dess redaktions individuella tänkesätt; men hvar och en sådan undgår l:kväl icke heit och hållet i: flytelsen af opiwionen i den ort, hvarest tidniugen wgilves, framförallt när det gäller större allmänna frågor. Om derföre alla pressens organer yttra sig enstämmigt i någon viss fråga af ett stort och öfvervägande intresse för ;nationen, så kan man svårligen bestrida, att de tillkannagifva uttrycken af ett allmänt tänkesätt. Då härtill vid detta tillfälle lägges, hvad vi under den sednaste tiden ieke uraktlåtit att bemärka, det en tyalig och mer och mer stegrad oo, att ej säga missnöje, icke på ett utan många båll uppenbarat sig både ifrån åtskillige af våra kolleger och i skrittliga meddelander, öfver Stockbolmspressens, isynnerhet Aftonbladets blotta psssivitet eller dröjsmål att yttra sina tankar öfver utsigterna i afseende på Regeringens allmänna politiska tendens, äfven under en tid, då inga vigtigare organisationsfrågor kunde afgöras, och fastän icke någon enda artikel eller ens ett uttryck i Aftonbladet kunnat gifva anledning till misstanka om någon förändring i åsigter; så måste alla dessa omständigheter i förening nödvändigt innebära någonting mer, än ett blott hugskoti för dagen, eller hvad man vid ett annat tillsälle och under andra forhbållanden möjligen skulle vilja eller kunna rubricera såsom tidningsskrik, samt följaktligen förtjena ett allvarsamt öfvervägande. Denona inledning skall sannolikt förefalla alltför vidiyftig, framför allt i ett bref; men vi boppas att det ursäktas i anseende till det ämnes betydenhet, som vi egentligen önskat saga i betraktande. Ty om, såsom de här ofvan framhållna obestridliza facta, när de sammanläggas, temligen bindande synas utvisa, den Meningen hunnit rotfästa sig i allmänna tänkesättet ibland större delen at nationen, att man