— Det Birch-Pfeiferska skådespelet Mor oeb 50n, fortfar att ge goda bus å mindre teatern. En väsendtlig brist vid denna teater, och hvilken herr ceh fru Torsslows utmärkta talang cke förmår öfverskyla eller fylla, är dock sakraden af en utmärkt yngre aktris. Tydligare eh obebagligare än annars framträder denna yrist uti ofvannämnde skådespel, der, utom den inga fruns (Franciskas) roll, alla de andra unga frontimmerns äro nog styfmoderligt behandlade: Hr Torsslow, med sin kända takt, smak och omdöme, skall utan tvifvel inse och atbjelpa letta missförhållande, hvarefter mindre teatern, ander hans öfverinseende och i sitt nuvarande förnyade och förskönade skick, säkert skall vinna den teaterälskande allmänhetens sympathbier. Den 44-åriga pianospelerskan , Emilie Sjögren, som derstädes under de sednare representationerna uppträdt mellan akterna, tyckes ega lofvande anlag för sin konst. Hon synes till en början icke vara bemfallen till dessa pianoakrobaters eller s. k. uuderbarns antal, hvilka egna sig och sina bemödanden åt inöfvandet af halsbrytande och orimliga saker, vida öfverstigande deras både fattningsgåfva och exekutionskraft, och hvilken väl väcker undran men lemnar bjertat kallt, utan hon tyckes hafva valt en stadigare, enklare och obemärktare, men derföre icke mindre säker väg till målet. tt godt anslag samt förstånd oeh säkerhet i utförandet är hvad man med nöje bemärkt hos den unga dillettanten. Vi kunne vid detta tillfälle ieke underlåta att betyga hr Forsslow en tillfredsställelse, som säkert skall delas af publiken, för det han upptager på scenen Goethes Ciavigo, som gifves i afton för första gången. Om Goethes stycken också icke företrädesvis kunna räknas till kassapjeser, så förvärfvar sig dock en direktion, gecom deras upptagande, bifall från den mest bildade delen af publiken, och den protektion och fördelaktiga mening, som härigenom vinnes om den ästetiska ståndpunkt, hvarpå en seen befinner sig, kan ej annat än fördelaktigt återverka äfven på dess financiella förbållanden. a AEA SES