Aftonbladet – 19 oktober 1846, sida 2

BOKTRYCKERISOCIETETENS NYA ORDNINGSSTADGA. Då denna stadga varit föremål för åtskilliga anmärkningar i en och annan tidning, har Red. blifvit ombedd, att jemväl meddela ett i samma ämne till boktryckerisocietetens sednaste såmmankomet insändt anförande af hr boktryckaren: Ameen, jerate ett par andra ledamöters deraf föranledda anföranden: Till Boktryckeri-Societetens i Stockholm protokoll vid Höstmesso-sammanträdet 1846. Då boktryckerisocieteiens höstmessosammanträde icke mig veterligen varit, hvad det enlig: mitt förmenande bort vara, så tidigt i tidningarne kungjordt, att möjlighet gifvits för aflägse boende ledamöter i landsorten att sig till samma infinna, nödgas jag, på vinst och förlust, afsända detta skriftliga anförande, oviss huruvida det i rättan tid hinner sin bestämmelse eller ej. Jag äger å mitt boktyckeri 4 gossar, nemligen: Viktor Olsson, Anders Rosdebl, Petter Olsson Tub och Carl Daniel Ihlström, inskrifne de 3, förstnämnde vid höstmessen 1842 på 4 år (Viktor Olsson sf misstag på fem, emedan jag önskat att har skulle få räkna ett år retroaktivt, eller från 1841, då han verkligen kom till mig), den sednare af hrr Norstedt vid höstmessan 48414. Jag hade således ämnat att nu i höst anmäla dessa 4 gossar till utskrifning; men dertill förhindrad af nedan utvecklade skäl, har jag härmedelst velat reservera dem rättigheten, att, om någon utskrifning för dem frsmdeles vidare kan ifrågekomma, då påräkna densamma sig till godo från denna höst, i händelse de dervid möjligen skulle för sig finna någon fördol. Skälet hvsrföre jeg icke nu kan eller vill anmäla dem till utskrifning, är, att det är ovisst, huruvida hyarken j:g ciler de vilja i societeten qvarstå, hvilket åter beror på hvad åtgärd societeten vid detta sammanträde vidtager med den märkvärdiga ordningsstadgan af d. 22 sist). April. Om denna ordnvingestadga ägde societetens ledamöter I landsorten icke cn rinogaste kännedom förr, än den i tryckta exer lar föll öfver dem såsom gillad och antagen, Boktryckerisocietens äldre reglementen må häroz tadga hvad som helst, vågar jog likäl för min de! ause, att granlagenheten bori ljida detta vigtiga ärendes kommunicerende med ledamöterne i landsorten, äfvensom med den ena så högt deri intressarade parten: arbetarne, innan det afgjordes af de i Stockholm boende ledsmöterne. Jag vågar således protestera emot hela stadgan såsom på, jag vill icke just säga olagligt, mån olämpligt sätt tillkommen, en protest hvartill jag hemter ökad enledning af den särdeles märkliga omständigheten, att en af de ledamöter, som underskrifvit stadgan, sjelfredan offentligen protesterat emot dess rubricerande som lag, förmenande sig icke hafva underskrifvit annat än ett förslag. Att här anföra alla de anmärkningar, hvartill sjelfva stadgans innehåll i så rikligt mått gifver anledning, är icke af nöden, dels emedan de alla kunna sammanfattas i den ends, att man härigenom gjort ett af grundlagen såsom frit( erkändt yrke till ett i högsta måtto skråmessigt; dels emedan dessa anmärkningar till större delen redan varit i offentliga blad synlige från alla rikets landsändsr, dels emedan, hvad mig serskildt vidkommer, mina åsigter måhända äro flere af ledamöterne redan kände, så väl genom den af mig redigerade tidningen Najaden, som måbända genom ett i detta ärende aflåtet särskildt bref till en af de hrr ledamöter, hvilkas namn jag funnit under stadgan, br L. J. Hjerta, hvilket bref jag bedt honom meddela andra hrr ledamöter. De många tvifvelsmål om ändamälsenligheten af denna stadga, bvilka