jag deri uppkastat, hafva icke på någt sätt blifvil häfne. Om tillfälle lempats mig stt personligen bevists societetens sammanträde, skulle jag måhända äfvon sökt mundtligen utveckla mina tankar om sjelfva den inrättning, som kallas boktryckerisocieteten Oberoende af sednast utfärdada s. k. ordningsstadga; ty jag har, sanningen att säga, efter att i 5 år hafva varit delägare, likväl ännu icke förmått rätt fatta nyttan ellar nödvändigheten af hela denna temliigen kostsamma institution. Man har uppgi!vit såsom dess ändamål: 1:mo Ordningens befrämjande inom boktryckefrierne; men denna synes mig ingalunda böra eller kunna befrämjsas genom reglsmenterande utan vars beroende dels af boktryckeriägarens egen förmåga, dels på ömsesidiga frivillige öfverenskommelser emellan honom och arbetarne. 2:0 Utgifvandet af Svensk Bibliografi — ett nog obetydligt ändamål för en vidlyftigt reglementerad societetsinrättning, och något som dessutom skulle kunpa tillvägabringas på mångfaldiga andra sätt; samt 3:0 ;Medverkan till vidmakthållande och förkofran af kassorne för nödställde konstförvandterv, ett visserligen vackert ändamål, men som icke bör påkalla en societet, utan vara en sak heit och bållet för sig sjelf, hondhafd efter för den stiftade, och af delägarne i kassorne godkände föreskrifter; hvarföre dessutom allt reglementerande i skråväg synes öfverflödigt. enär hela reglementet i den vägen ej behöfde innefatta annat, än att den boktryckeriarbetare — utan afseende på inoch utskrifning, läroår, prof, gesälleller konstförvandtskap m. m — som i vissa år ordentligt inbetalt och fortfarande inbetalar en viss afgift, är delägara i kassan, Slutligen vill jog endast tillägga, att om de vid societetens sammanträde närvarande af Stockholms ledamöter skulle, af ett eller snnat skäl, tfcke firna sig föranlåtne göre afseende på den från alla håll i landsorten uttslade opinionen och ofvan ifrågavarande stzedga helt och hållet annullera, för att omarbetningen af densamma i rätter ända ånso påbörje, denna min skrifvelse då må anses som en anmölen om min afgång ur boktryckerisocieteten, förmodande jag, att flertalet ef landsortens delegare skall finna sig föranlåtne till enabanda steg. Om protokollsutårag öfver de förbandlingar, som apgå detta ämne, enhölles. Carlskrona d. 18 September 1846. Georg Ameen. (Slutet följer.)