Aftonbladet – 16 oktober 1846, sida 2

samla allt hvad talang heter. Sjelfva åldermannen i det offentliga babinaget har ulltså slutligen nu gjort sitt formliga inträde der. Argus skrifver i Minerva! Voilå Polygheme qui se transforme en Morstre! Hvad är det för ondt i det? skola säkert mängden af våra läsare utropa. Och viinstämma: hvad ir det för ondt uti att Argus skrifver i Minerva! Hv2d saken egentligen vill säga beståri följande. Den innebär ett politiskt tecken till något visst som irchafves. Hvar och en som bar sig herr Johensson litet närmare bekant, vet, att han i tidningar och, efter hvad stockholmsboar, gem vi träffat, påstå, äfven we i lifvet, långa tider gör sig hvad man kallar osyvlig. Man varseblir, under hela den epoken, hens ansenliga person ingenstädes; men läser i ingen tidning några så ändelösa perioder, att de oundvikligen miste vara af honom; man hör inga så utomordentliga lögner framealstras och med så lugn complaisance inför publiken etaleras, att man besöfver taga sin tillflykt till en tanke på Argus, för stt begripa möjligheten af dsras upptomst. Men när på en gång allt detta dyker upp: när, med ett ord, epoken af ett nytt Argt manifesterande inträffar, då vet man hvad klockan är slagen, eller rättare, att man i rappet vill hafva den att slå. Argi nyligen timade, sista manifestation i Miverva för ett par dsgar sedan skulle då verkligen betyda någonting? Den betyder försöket af ett politiskt anlopp. Sv. Minervas redaktion, hvilken, ecligt sin egen nyligen gjorda försäkran är den enda, som icke är bunden vid ett parti (hvilket förmodligen vill säga, art den intet pati har), oroas likväl af? ett oupphörligt missnöje med den nuvarande Regeringen: allt af opartiskhet, det är klart. Troligen utgör det ändå Minervas allra innersta tanke, att af sina goda skäl vara gramse på konung Oscar sjelf. Men buru komma ät, på något sätt kännbart komma åt honom och bans konse!j? Den lilla stackars Minervas fronderi, så länge det är ensamt, utgör en opposition, mindre än ingen. Det insåg hon sjelf. Men bon gronderade insrdigt ändå, sina tre dar i veckan, än om pickelhufvor, än om moder; ty hon tänkte som så, att få bita i sten är dock a!hid att få bita i något. Och — pour vivre, il faul manger. Hennes djupsinniga plan var emelle:tid alltid, att kunna förmå den liberala pressen öfverallt i landet, och i synnerbet sina närmas:e, de stara tidniogarne i bufvudsiaden, at gra den bufvudsakliga oppositionen mot7den Förhatade. Huru skulle detta likväl blifva möjligt, då dessa organer för slimänna tankesättet, af billiga och naturliga förhoppningar om den nye regeniex och den omgifning han kunde skapa sig, utan att sluta förbund med sägon eller af någon vara bunden, dock hjertligen gerna ville understödja densamma, i hvad de kunde; åtminstone måste anse sig alideles obefogade att hos den klandra hvad ännu ej visade sig klandervärdt? Nu elutades de två åren; och äfven deras postscriptum, det halferedje åretv, tillända!opp. De liberala organerna började finna sin reformväntan för lång, och sade ärligt till härom. Både Götheborgs Hanselstidning, Östgöta Correspondenten, Najasen, Barometern, med flere andra, läto öppenbjertigt veta, att de icke visste hvad de skulle tånka om ett och snnat. Likasom landsortspressen, yttrade sig den Stockholmska. Dagligt Allehanda framkom flera gånger med betänkiigheter, som nogssmt intygade att det ej var b-låtet. Aftonbladet talade visserligen alltid med stor bosamhot, men talade icke desto mindre. Hvar och en tidningsl:sare drar häraf den naturliga slu:sats, att den liberala pressen visserligen iakttagit all tillbörlig höflighet mot Regeringen, men alldeles icke förnekat någon af sina grundsatser, och minst af allt lemnat sin position, Men hvsd gör Sv. Mizerva? Utan tvifvel tänker också bon om den liberala pressen detsamma. Men hon säger motsatse:. Just nu, när både Dagligt Allehanda och Aftonbladet börja höja sina stämmor allt mer anmärkande, då framkommer Sv. Minerva med det påståendet, att de liberala tidningarna och framförallt just Aftonbadet och Dagligt Allehanda äro till händer och fötter bundna af nya förhållanden, som göra det omöjligt för dem att vara oppositionsorIganer. Med ardra ord: vid en epok, då de som mest visa opposition, skule de vara som mest emot en sådan! Både Dag). Allehanda och Aftonbladet skulle i själ och hjerta nu vsra till meningen detssmma som Posttidningen; och allt hvad de orda om denna endast bestå i taskspeleri! Sv. Minerva gär slutligen så långt, att bon till bestyrkande af dT vissbeten om detta sisla, ordentligen insinuerar, det en viss ioom Regeringen dirigerar Aftonbladet loch Dagligt Allehanda, sålunda hållande dem i tygeln och värnande regimen för deras hugg: en annen, åter, styr och ställer med Posttidningen; så latt, i få ord segdt, dessa till utseendet så fullkomliiga ovänner i Regeringen sjelf skulle hafva sitt centrum. I sanning, om så vore, så vore det ett oerhördt taskspeleri, såsom Sv. Minsrva oförstälat namnger det, upptagande ordet från Göteborg. I annan händelse innefattar det den fräckaste uppTioning men någonsin hört omtalas. Vi skola se Ibåde hvem uppfinnaren härtill är, och för hvad ländamål uppfinningen är gjord. Förf. söker bärefter genom en slutledning, Isom är för utförlig att kunna intagas i denna Idagens blad, visa, hvad som äfven ligger ganska klart för ögonen, att Minervas afsigt är att Idrifva den liberala pressen till en opposition SETS ERE NE PISA DEN NE TE a SEE ta hafkenallmästaren Kriiger nresentl ranAmMm nAFrAnNEe