quand meme, eller med andra ord en orättvis sådan, emot Regeringen och Konungen, på det att de konservative måtte kunna draga Hans Mai:t lättare till sig och säga: Se der hvad de liberala i sjelfva verket föra i sköldenb — Så här låter ett stycke deraf: Orseken till uppfinningen af denna grofva osanning, eller skä!et bvsrföre den har blifvit gjord. är att reta Aftonbladet och Degl. Alleharvda till en alit större opposition. Minerva hoppas att dessa begge tidningars redaktioner skola så förskräckes öfver ettse sig i puvliiken misstänkta för att i hemlighet spela under ett täcke med Posttidningen, att de, för att freda sig härför, skols uppträda i en hätsk och orimlig strid mot Regeringen. dylik som Minervas egen, icke, såsom hittills, klandraede blott hvad på uppgifna skäl kan finnas kland rvärdt, uten opponerande sig mot allt, endas: set utgår ifrån den högsta orten. På annat sätt begriper icke Minerva en opposition. Minerva kan än i denna deg icke få i sitt hufvud, att då den hberala pressen i Carl Johans tid yttrade sig emot en s:or mängd regeringsåtgärder, skedde det icke derföre, att de voro utgångna från högste makten, såsom konselj, såsom Konung eller som beggedera; utan derföre atv pressen ansåg dessa åtgärder felaktiga och skadliga. Hvar menpniska förstår dock detta. Det ver en opposition i sek, men siideles icke en personlig förföljelse emot hvarken Konungen eller konseljen. Det är således också på intet sätt inkonseqvent af samma liberala press. om den i vår pDärvarsnae Konungs dsgar låter bli att opponera mot ett antal regeringså:gärder, enär de befinnas goda; och pressen utträder derigenom alls icke från sin bana sågom oppositionell, så fort föremål för rättvist kleneer vilja visa sig. Arfven detta är så sjelfklart, att Minerva säkert begriper det. Men hon Jlåtsar ej förstå ett sådant hbandlingssätt. Hon ropar idkeligen på den liberala pressens inkonseqvens, bvilken skzll bestå deruti, att dea opponerade sig mot Regeringen i Carl Johans tid, men nu är devuerad,, Hvsd man härvid bar att fråga, är endest skälet, hv.rföre Minerva, som väl åtminstone icke kan vara dummare än Freja och den Konstisutionelle i sina dagar voro, gifver sig till att upphäfva så enfaldiga och ilskna rop? Stälet härtill är ock ganska tydligt. Hon vill försöka göra ett anlopp mot hela den liberala pressen med des.k. pstora tiduisgarna, i spetsen, för at: om möjligt reta och förileda den till en opposition mot Konung Oscar, af Minervss eget slag.n