Aftonbladet – 16 oktober 1846, sida 2

enom preussiske hofkepellmästaren Kröger presenerad för Göthe, hvilken rsottog henna med sitt örnämt stela visitmaner, hvari den lifliga Wieerskan hade svårt att finna sig. Samtalet afstadjade flera gånger, och då Kräger, för att åter sätta let i gång, yttrade: Fröken Satorius bar ju speat Sofies roll i p4e Medbrotisliga,, utropade den i itteraturen fullkomligt obevandrade skådespelerskan å sin Wienerciaekt: Ack! ich bitt, Herr von Kröger! redens mit mir nicht von dem grauslicher Säck! Das ist meine zuwiderste Rolle! Under jet Kräger, som med sin fråga hoppades kunna väcka en mera liflig konversstion, fann sig alldeles örbluffed af det oväntad: svaret, yttrade Göthe med sitt antika lugn endas:: Nä, det är ju rätt vackert ! — ÄKTENSKAPLIG MORALITET. En äkta man i Southwark vände sig till en magistratsperson, för att inhermta hans räd i afseende på sin hustru. Hen berättade, att han nyligen gift sig med ett runtimmer, som egde betydlig förmögenhet, som bon icke fick veta förrän eiter giftermålet. Han bade icke varit många veckor gift, då nan till sin förskräckelse märkte att hans hustru var en riktig grälmakerska. Om han kom att dröja ute litet sent, vare sig af nödvändighet eller för något nöje, rusade hon på honom som en furie, slet håret af hans hufvud, slog sönder porslin, möbier m. m. Förliden natt, då han sent hemkom, hade hon under utbrottet af sin vå dsamhbet upptäckt ett faktum, hvarom han hittills varit fullkomligt okunnig och hvarföre han nu vände sig till embetsmannen. Hon förklarade nemligen, att hon var gift med en annan. — Hr Secker — så hette embetsmannen — svarade, att om han kunde bevisa detta, skulle det icke blifva svårt att slippa den trätgiriga qvinnan, — Jag har frågat mig för, svarade den olycklige mannen, och funnit att bon har utom mig två männer.. Hr Secker bad sin klient vända sig till polisen.