Aftonbladet – 15 oktober 1846, sida 3

sxära brodersöner, salig hr assessor Daniel Lillienbergs barn, och sedan successive den ena efter den andra skola oklandradt tillhöra eganoch nyttjanderättigheten af sådsane fastigheter, hvarje uti sin lifstid samt deras barn efter dem, allt i ordning efter åldern och ifrån den äldste brodren räknadt, så länge någon är till å manliga sidan, som bär Liilienbergska namnet; men skulle efter den högstes behag mansfamiljen utgå, så extenderas denna förmån på qvinanokönet af forenämnde min broders ätt och slägt, arfvinge efter arfvinge evärdeligen på lika sätt som om bröderne föremäldt är. Ser — Som skedde på Ågerups gård år efter Christi börd Et! tusendesjubundrade femtio på det första, den fjarde dagen i Aprilis. månad. Erik Magnus Lillienberg. (Insändt.) Tillrättavisning åt er finglörare. Under rubrik 2tt ord om fångtransporter, läste man för nägra dagar sedan i Aftonbisdet en insänd artikel, belysande, utom annat, en fånggevaldigers tilltag, att efter en gammel, orkeslös häst forsla 4 fångar och sig sjelf, således 5 personer eter en, ehuru kronan består tre hästar. — Gevaldigern, som heter Svante Johansson och flera gånger varit anmäld för fel och oordentligt uppförande i tjensten, gjorde sig str:xt derefter till synlig ägare af hästen och trodde sig derigenom kunna skyddas från följderna af sitt förfarende. När imedlertid saken kom till Konungens Befai!ningshafvandes kunskap, och emot Johansson jemväl förekommit klegomål deröfver, att han, i rusigt tillstånd, sednast för 9 dagar sedan, under transport hit åter från Ensta, handgripligen å allmänna vägen förgått sig emot annan person samt genom vårdslöst körande vållat att en vagn, hvarå fångar suttit, omkullslegit uti ett dike, dervid en qvinna skadat sig, blef Johansson i går, vid landskansli-förhör, tills vidare skiljd från sin fångförarebefattning, hyjläet öde äfven drabbade en extra fånggevaldiger, för det han sistnämnde dag, biträdd af Johansson å en så kallad omnibus-vagn forslat icke mindre: 21 40 fångar. — Landsgevaldigern Ekström har sig snbefaldt att vaka öfver alt de andra ;erne med fångtransporter framara orden! slspp denna gång undan med en ailvirsam sh men anbefalldes att, vid äfventyr af tjensi. förlust, hädanefter iakttaga mera ordning. —K2 rt — Det i tisdsgsbladet meddolade beiyg avgående bonden Nils Arfvidsson uti Belg2net i Blekinge län står i närmaste ssmmanhasg med följande på begäran integne beriktigende: — MUti Aftonbladet för den 42 dennes, har någon behagat att, på sanningens hekomnad, referera förhållandet med det dråp å bå.smannen Syd, hvarföre jag blifvit tilitalad och döma. Det var nemligen icke illa menadt, ati jag, som för något naturiigt brehof, ernade mig ut på gården, inkommen i stugan, visade omsorg act Syd skulle, hvad sängstä!let beträffsde, äga lika liten enledning till missnöje med min gästiribet, som i allt öfrigt. Men det var Syd, som menade illa, då han utfor i skällsord och ti!lvitelser för det jag skulle hafva lemnat honom för dålig båtsminsbeklädnad. De der flera slgen, som vid tilifället skall utdelats, omtala icke protokollerne, men väl att Syd sprang upp från sänsstäl!et och kullfällde mig, då han utgick på gårsen. Syd utmanade mig då, med desse ord: Kom din djervul! du tror att du rår på mig, men jg skall ge dig. Såfunda visade Syd hvad ban mcenace och hved han ernade mig. Historien om vedträdet är muntligen och skriftligen återkallad af qvinnin som omtalsts; hvad de öfrige vittnen, mina begge drängar, vid tillfället betsgne af jul:uiets derom berätist, kan alarig äga vitsord, icke en gång såsom sannolikhet. De förmådde, af nämnde orssk, icke ens stiga ur sängen. Det är icke hemtadt uz? protokolierne, åtminstone dem som till mig blifvit öfverlemnade, att någon qvinpa Bsite ljus på tröskeln till förstugan. Ar det tänkbart, att en qvinna i säden belägenhet, stillatigande skulle på sådant sätt medverka till en grof missgerning? Skulle ett qvinnohjerta vara nog hårdt, att Gerefter låta den misshandlade ligga och frysa fast på marken? Hvilke orimligheter! Referenten misstsger sig äfven högeligen deruti att jag misshanalat mina !öräldrar, hvarom hevis ramdeles skall komma i dagen. Icke eller har jag genom ofredande gjort mig skyldig till annan betraffning än några dygns fängelse vid vatten och bröd, hvilken omständighet, i fall referenten sjelf j är enpglaren, icke bordt anvandsas för att allt för Mycket nedtynga vigtskålen, som innehåller ctt menniskolif och en egendom, som från ett håll illäfventyrs betraktas lika med Naboths vingård. Carlskroag länshäkte den 24 September 1846, Nils Arfvidsson, Eeamansägare : Bolganet af Hoby socken. , bento