Aftonbladet – 13 oktober 1846, sida 2

ningar, ofta med 6 till 8 personer uti ett trängt och osundt kyffe, der ett eller flera af barnen ligga sjuka. Modren måste vanligen, för att förskeaffa uppehälle för sig och barn, dagen till ända vara borta, under det att de arma sjuke få ligga hemma utan all vård. Följden är, att en i sig lindrig sjukdom under sådana förhållanden blir elakartad och sprider sig till de öfriga. Häraf den i Stockholm stora sjukligheten och mortaliteten bland barn. Det bör blifva en samvetssak för hvar och en, att söka afhjelpa en sådan olägenhet. I detta, som i så många andra dylika fall, förhindras eller alldeles undertryckes ett för samhällets väl högst maktpåliggande förslag, af de materiella uppoffringar, hvilka erfordras för dess bringande i vetkställighet; ehuru vi ej sakna exempel, att merd kostsamma och lårgt mindre vigtiga företag genomföras, då de omfattes med värma. Den som måhända betviflår det behof jag antydt, kan inträda i den fattiges boning, då han skall finna mer elände än han kunde föreställa sig. De af hunger, kyla och bristande omvårdnad utmärglade oskyldiga barnen ligga här ofta i en vrå af ett rum, der man icke skulle tro sig finna lefvande verelser, minst af våra egna likar, utan beklädnad och omgifne afen stank, som förefaller den bättre lottade qväfvande. Det enda afbroitet i denna ohyggliga syn består i klagande skrik, fortsatte tills de af bristande förmåga öfvergå till ett svagt qvidande, ofta bebådande den olycklige varelsens nära slut. Tänka vi på modren i denna belägenhet, om hennes känsla ännu ej är alldeles döfvad af eländet, så kan man lätt föreställa sig hennes sinnesförfatining. Hon har endast stt välja ett af da två: antingen att qvarblifva hemma för att jemte sina små förgås i eländet, eller att lemna. dem åt sin jemmer, för att genom arbete möjligen sättas i tillfälle att på aftonen tillföra dem; om de ännu äro ilifvet, någon förfrisknipg. Mon tänke sig de själsmarter, som följa henne under arbetstimmarna, den ansträngning, som under natten beröfvar henne hvilan, jemte krafser till uthärdande af nya själsoch Eroppslidanden. Sanningen af den dystra målning här blifvit uppdragen skall bek!agligen bekräftas af alla dem, hvilka äro eller varit fattigläkare i Stockholm, såväl som ef hvar och en annan, som annars varit i tillfälle att hos våra vanlottade likar göra besök. Detta olyckliga förhållande kan ej hjelpas på annat sätt än genom cen inrättning, der de späda varelserna kunna vid inträffande sjukdom intagas och vårdas, hvarigenom vinnes, att dödligheten icke ökas genom bristande skötsel, att de sjuke komma i åtnjutande af menniskans heligaste rättighet, grundande sig på den pligt, som ålägger den bättre lottade att lemna den värnlöse hjelp (och hvilkem är väl värnlösare än ett sjukt barn) samt slutligen att endast härigenom härjande epidemier möjligen kunna förebyggas. När härtill lägges, att genom en sådan inrättning ea ändamålsenlig undervisning i barnsjukdomarnas behandling kan bibringas unge läkare, så synes som detta ämne bör på det högsta intressera såväl staten som staden. Det här omtalade för lag att inrätta ett Sjukhus för. fattiga Barn boppas man kunna hafva goda utsigter för sig, då det omfattas och bringas till mognad af Läkaresällskapet, hvilket nyligen, genom anläggningen af ett Bensårssjukhus, visat hvad dess vackra och välgörande verksamhet kan uträtta. —— TE