Aftonbladet – 13 oktober 1846, sida 2

a obetydliga, men Hanaciscen ar ir ata all! aest smärtsam för den bortrestes bär efter-; emnade anförvandter och många umgängesänner. I — Ve H — ÖOaktadt pluraliteten af våra lösare san-: olikt redan tazit kännedom af den berättelse fver Svenska Eäkaresällskapets högtidsdag, som tod införd i sista fredagens och lördazens rumor, utbedja vi oss likväl att serskildt få yttra ågra ord i anledning af denna artikel, genom vilken man erbåller en ny påminnelse om jen upphöjda ståndpunkt, som den svenska läarekorpsen i närvarande stund intager. Men behöfver måhända icke räkna stort öfrer 20 år tillbaka, för att finna en period, då n tro ännu existerade hos publiken, att läarekonsten i Sverge, med några högst få ly-; ande undantag bland dess idkare, stod betydigt efter andra länders, i behandlingen af alla! le sjukdomar, som ginro något utom den alIra vanligaste pathologiska erfarenhet. Det berättades då ofia, att patienter, som en längre id här legat under läkarevård, men slutligen ;vergifvits af doktorn, mist resa till Köpenamn eller Berlin, der de inom kort blifvit botade, likasom genom ett underverk. Det lider väl ej tvifvel, att en icke så ringa grad af orättvisa låg i de opinioner, som härvid uttalade sig om de främmande Täkarnes företräde, öfverhufvud, i kunskaper och skarpsynthet. Huruvida de dock saknade all grund, tilltro vi oss icke alt afgöra. Nog af; detta förhållande har under de båda sednaste decennierna helt och hållet förändrats. Den svenska läkare-: korpsen njuter nu ett stort och välförtjent an-. seende både för praktik och theori, och man, behöfver icke uttryckligen nämna någon ser-. skild medlem, emedan det är en bekant ssk, att ett ganska vackert antal af hufvudstadens läkare och en eller annan i landsorten gjort sig ett namn äfven utomlands. De slutligen, som cke hafva haft tillfälle att vinna ett sådant namn genom resor eller skrifter, täfla dock på ett hedrande sätt genom sin praktik att följa med tidens framskridande i vetenskap-j lig noggrannhet och individuel observationsförmåga. Det kan icke bestridas, att inräitningen af sjelfva läkaresäilskapet och det nit, som pluraliteten af dess ledamöter på den sednare tiden visat för sällskapets verksamhet, har en betydlig del i detta sköna resultat; och man har häruti ett nytt och ojäfaktigt bevis på associat:onsandans underbara verkan att-lyfta och ägga den personliga förmågan. Men om vi i förbigående ledas till dessa betraktelser af den ifrågavarande berättelsen, så var det likväl icke hufvudsakligen på dessa redan för publiken bekanta omständigheter vi, till förmån för vår aktningsvärda läkarekorps, vid detta tillfälle ville fästa en närmare uppmärksamhet. Denna riktas deremot med största skäl på den utmärkta filantrop, som tillkännager sig i läkaresällskapets nyss meddelade förhandlingar. Det är väl sant, att till en viss grad menniskokärlek alltid måste ingå som en stark driffjäder i all medicin, och att man icke gerna kan tänka sig någon läkare, af betydligare och mera lyckad praktik, som icke tillika måste vara menniskovän i stor mening. Om detta är sant i allmärhet, förblifver det likväl så mycket glädjeulare, att här uppticka deuna vackra känsla i ännu högre grad än medicinen sjelf ensam skulle fordra. Framför allt hafva vi, i detta afseende, fåstat oss vid ordförandens, hr doktor Carlsons anförande om nödvändigheten att i Stockbolm anlägga ett Sjukhus enkom för Barn af så fattiga föräldrar, att de sjeliva icke förmå lemna dem tillbörlig, eller ens någon, vård. Hvad hr C. här talar om de stackars barnens och mödrarnes bedröfliga til!stånd, är på en gåvg så sant och så uppskakande, att vi, för skildringen deraf, icke tro oss kunna välja några bätte ord än hans egna, hvaraf vi således tillåta oss alt reproducera följande, dem vi anse oss böra rekommendera bos hvarje läsare till varmt behjertande: Funnes ett barnsjukhus i Stockholm, skulle man der finna den mångfald afsjukdomar,som erfordras för en ändamålsenlig klinik, och man bör hoppas att den tidpunkt icke skall vsra långt aflägsen, då detta trängande behof skall blifva uppfyldt. Vid första påseende faller det sig nästan oförklarligt, att intet i denna väg redan blifvit gjordt för den fattige, då man besinnar tillståndet inom dess bo