ekshandel med öiverjägmästarens Agnes? Deraf Mir ingenting. En sådan karl, som du, miste e på en god hemgift; ty änskönt jag sitter med n god syssie, så är det frågan om fursten gör lig till min efterträdare. — Nå, men min Gud, bäste far! ni kan väl cke begära att jag skall borttråka mina unga lagar vid sidan af en:enka? — Sliddersladder I — Enkal... Menniskan är knappast fyllda tjuguett år. Hon hadeicke varit ett år gift, då mannen dog och efterlemnade åt henne en förmögenhet, som är ganska betydlig och som blir ännu större då hona får ärfva sin morbror. — Men rikedom kan dock icke ingif:a käörlek, menade den unga mannen. — Dumt prat, rom2nideer, puttrade fadrenp. Din salig mor var också enka när jag gifte mg med henne, och vi lefde ganska lyckligt tillsammans. — Kort och godt: jag förbjuder herr ekonomi-inspektorn. att vidare tänka på öfverjägmästarens Agnes, ehuru hon kan vara en ganska söt och beskedlig flicka, utan på den af mig åt bonom bestämda bruder. Han skall genast göra sig resfärdig, för att hos justitierådet behörigen anbålla om hans fru systerdotter. Detta bref kan han medtaga. — Se så, lit nu genast sadla guldfuxen och begif dig af. Om tvenrze dygn kan du vara framme. Ännu månget om och men hade den stackars Carl att invända, men inga tal och inga böner hulpo. Den gamle blef vid sitt fattade beslut och hotade slutligen med arflöshet och sn faderliga förbannelse. Det var sorgliga aspekter. Ytterst bedröfvad lemnade sonen den gamle, hårdbjertade. fadrens kammare, för att ila til sin älskade Agnes och i bennes sköte nedlägga sin sorg: och sitt. bekymmer. Agnes väntade bonom i lustbuset i hennes fars trädgård, del visste: han. Han: ville nu med henne öfverlägga