Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 3

bildning, som han står, och gå honom tillhands med en mängd upplysningar, affattade på ett så. dant sätt, att han förstår oss. Må han då veta. att vi prester, och i synnerhet vi bondkaplaner äro en gång för alla skapte, att vara intet af oss sjelfva. men om vi stundom bära ett sken af att vara någon ting, så kommer det sig deraf, att vi lefva i en verld af låna. Vi låna oupphörligt för både vår inre och vår yttre menniska. Vi äro okunnige, vi vete det af oss sjelfva; och dessutom äro de många, dessa barmhertiga ök, som i detta afseende erbjuda sig att föra oss till vishetens härberge. För att afskudda oss vår okunnighet behöfva vi böcker; men böcter köpss ej utan penningar, och sådane ha vi icke. Vi måste således låna böcker; stundom lyckss det, stundom icke; ty mången aristokrat, som påstår, att presterne veta bra litet, her sjelf inga böcker, och Gud allena vet, hvadan det då kommer sig, att han vet så mycket. Likaså torftig, som vår inr6 menniska är, lika torftig är också vår yttre. Likasom vi icke få vara några dagakarlar i andans verid så få vi icke heller vara det i vår lekamliga verld, hb. e. på vårt boställe. Mea som det är ännu svårare at få låna penningar än böcker, så lägga vi oss särdeles vinning om det förra; ty det är ju alltid förtjenstfullt att bana sig väg genom stors svårigheter. Vi ha således måst kasta os8 in på en väg, som visserligen ligger en smula under ärligheten, men också onekligen en smula öfver bedräger:et, d. v. 8. på lånevägen med föga utsigter, att någonsin kunna betala. Det är vidare en gilven följd af vår inre och yttre torftighet, att vi låna predikningar af creti och pleti. Ja! äfven våra angenäma föreställningar måste vi lina. Vi se en väg af mödor på det tillryggalagda; vi re en väg af brist och bekymmer på det återstående af vår bana; vi låna derför stundom ifrån en bättre verld en och annan förestailniog om iycka eler öfverflöd. Jaha! När måndegen har sill och potatis, och tisdagen har potatis och sill, och detta i längden blir en variation, gom alls intet förnöjer, så låna vi oss i föreställningen en middag med Abraham, Isac och Jacob. Summa: Vi idka en ånerörelse så stor s0m trots någon, och nu komma vi till konklusionen, som är den, att ingen ting ir lättare, än alt reformera oss. Man behöfver slott försätta oss i den ställningen, alt vi aldrig yehöfva låna någonting, så skall allt bli bra. För. till art. I Aftonbladet tycks också på fint vis vilja päpeka behofvet af en reform inom det rögte presterskapet. Han säger om konsistorierna, att da icke svara emot sina ändamål, att d2 passa lHsintet för kyrkan, ait de bestå af unga män, som kafva föga bekantskep med kyrkan m. mm. Vi få bekänna, att vi af det hörpre presterskapet änta mera tolerans i läran och mera liberalite: i olitiken; och att en reform i dessa fell vore både ;nsklig och behöflig; men uti de punkter, gom Örf. påpekar, onse Vi föga värdt att följa bonom; i öfverlermna detta ät vär feder i Westerås, som cke behöfver låna hvarken till sin inre eller yttre nennigska; men kanske säger han kort och godt:! Juidni vomat eger. VWostesås Stift .... cc cv Comminaster Loci. I det Red. insämmer i det mesta af hvad lena artikel innebåller, bör dock tillika eriuas, att en reform inom det högvördiga ständer tvilvelaktigt äfven till en god del måste afse;) ågon förbittring af det lägre presterskapeis ilkor. osssese an