Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 3

Ore (Insändt.) Om Reformen inom sjelfva det högvördiga ständetn. ) Ena insändore har vid ett tillfälle i Aftonbladet framställt bebofvet af en prestreform. Denna ertikel påkallar några ord till svear; ty behofvet af reform, eller, med eandra ord, bristerna hos det högvördiga ståndet iramställes der utan både sanning och skonsamhet, samt på ett sätt, som bär vittne så väl om den silistiska oförmigan, som om det konfysa i tankarne och det ohyfsade i uttrycken. Det gifves ett sätt, att med skenet af sanning framkomma med grofheter emot den enskilda menniskan, derigenom att man säger, att ståndet, med få undantag, är behäftadt med det eiler det felet. Författaren af dessa rader är komminister på landsbygden, eller med andra ord: Bondkaplan. Han bhörer således till den afdelning af det högvördiga ståndet, som icke en gång fått tillgodonjuta äran af något undantag. Ty pastorerne erkännas ibland sig hafva någon man af duglighet; likaså adjunkterne; men kapellanerne äro en så föraktad klass i samhället, att, då man beskyller dem att vara okunnige, fyllhundar, bönder i drägt och fasoner m. m., mn icke en gång brydt sig om att reservera sig bakom de der få undantagen. Jag (bondkaplanen, som skrifver detta) är mer än väl öfvertygad om behofvet af en reform inom det andeliga ståndet. Bevisen derpå ligga mig helt nära. Om jag ser på min råck eller tänker på min skjorta, så finner jag till komplett evidens deduceradt, att en reform är af behofvel högt påkallad. Jag önskade endast, att bland de många obarmhertiga menniskorna, som tala och skrifva om behofvet af en reform, någon enda vore så barmhertig, att han visade oss, huru reformen skulle tillgå, och lade två strån i kors för att befordra den. Man beskyller oss för okunnighet. Insändaren i Aftonblidet säger, att mången ung prestman vet bra litet; och han utropar: på hvilken låg ståndpunkt af verklig humanistisk bildning står han icke! Det är fägnesamt, att artikeln bär tillförlitliga bevis om, att dess författate vel bra mycket, och att man om honom kan utropa: på hvilken hög ståndpunkt af verklig humanistisk bildning står han icke! Jeg har sökt för mig reda den frågan, huruvida vår tids prester förtjena tillvitelsen att veta bra litet. Medcgifvet att de kunde veta mera, så är det dock visst, att fordringarne för prestexamen oupphörligen stegras; att till prestexamen fordras. nu lika mycket, som det för 30 år sedan fordrades till magistergraden. Pastoralexåmen tages nu nästan allmänt af de unga presterne, hvilket förr sällan hände. Jag har tänkt efter, hvilka stånd eller samhällsklasser äro så mycket lärdare än presterne, ef.er dessa så allmänt beskyllas för okunnighet; och jag bar icke kunnat finna några. Det är allmänt medgifvet, att Presteståndet vid riksd2garne inom sig innesluter en massa af lärdom, duglighet och talanger långt utöfver hvad de tre öfriga stånden tillsammantagna kunna framvisa. (?) När jsg hörer lekmän beskylla presterna för okunnighet, så kommer jag alltid ihåg stallmästar M. i Upsala, som med mycken förtrytelse yttrade sig om professorernes stora löner; och likväl, tillade han, äro de så okunnige, alt de icke en gång kunna sko em häst. Ungefär så måtte också förf. till art. i Aftonbladet resonera. Han talar vidare om den unga presten, att han hvarje vecka tsger ur sin egen torftiga fatabur, eller ur andras,, Om kapellanerne, att de äro i ordets pegentliga bemärkelse dagakarlar; att de om söndagarne uppträda. såsom sådane för Guds försampling, hvilket är mycket uppbyggligt m. m. Som den lärde och logiske författaren sannolikt icke uppdragit denna målning af bristerna, utan i akt och mening att afbjelpa dem, så vilja vi försöka att ställa oss på samma logiska ståndpunkt, eller, ör att nyttja hans egna ord, vi vilja ställa oss på amma verkligt höga ståndpunkt af humanistisk AA ) Denna artikel har redan en tid varit liggande hos Red., men då den icke angår en händelse för dagen, utan ett allmänt och fortfarande förhållande, så kan den i alla fall förtjena att medelas. i