Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 3

(Införes på begäran.) Till Allmänna Enkeoch Pupillkassan. Ehu:u i ganska många år delägare i kassan, har dock för insändaren hitintil!s af den gjorda ins ningen skördats — iniet. En husira, redan till åren komraen, och det yn sta barnet snart 24 år, få troligen för framtiden också uppbära intet. Hvarlföre? -För det delägaren, enligt Försynens stickelse, icke ännu personligen behagat neukrypa i grafven. Men då kassan för närvarande (i fall man icke missmirnes) hunnit uppgå till 800000 riksdaler banko, och behällningen förlidne är, seaan utgifterne voro bestridde, till 27,000 riksdaler samma mynt, så frågas vördsamligen — -sävida meningen: med inrättaingen skulle vara en hjelpande hand, icke en ockreii-anstalt — om ej det vore med billighet och rättvisa förenligt, att af den zerliga öfverskjutande behållningen, sedan 10,000 riksaaler banko blifvit afsatta för kassans tillvext, det öfriga inge användas, fastän delägaren lefver, i lämpliga utdelningar till husvrur, yngre barp, ogifta dövtrar rån 25 år, på det avi en del delägare icke måtte helt och hållet varda utesluina, och för alla tider ina gjorda insättningar, utur kassan crhålla ntet. Må men verka det goda, medan tider är! Måtte ej den rika kassan, med sina uppstaplade räntor, såsom det stora arfvet i Den Vandrande Juden, slutligen brännas eler falia i jesuiternes händer, eller i östra örnens klor! (TA