Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 2

2 0 007 Ar a ministrarne och deras tidningar äro fullkomligt ense om att ju mera varor ett folk får från utländningen, mot de varor det ger igen, ju fattigare blir det folket., — Bonden blef såjunda nödsakad att för landets bista skul laga emot de 43 packorna, i stället för de 20. Inkräktning. Detta ord, så förbatligt för ett sjelfständigt folk, bar förskaffat prohibitisterna en af deras såsom axiomer begagnade bilder. Gud bevare oss från att engelska jernverken skulle inkräkta på oss säger en fransk brukspatron. Låt oss hålla emot franska spannålsproducenternes inkräktningar på Stobrilanniens jord!, ropar ena engelsk landtjunkare. Finge begge sim vilja fram, så skulle de afbryta all handel emellan de begge folken; men ett sådant afbrott skulle småningom leda till köld, och kölden till hat, och batet till krig, med försök till inkräktning, i ordets verkliga mening. An sedan?, fråga begge prohibitisterna ; vir det icke bättre att undanrödja den merkantila Iiokräktninger, som står för dörrn, än den krigiska, som beror på en oviss framtid?n — Folket tror på detta sofisteri, hvars: hela styrka ligger i ett bildspråk, en liknelse, och låter införselförbuden eliter den prohibitiva tullen qvarstå. Beskaitning till utländnirgen. En annan prohbibitistik språkbild. Med uttrycket beskattning till utländningen menas hvarken mer eller mindre än inköp hos utländningen; genom oupphörligt upprepande af dessa ord, om hvarandra, bar deras betydeise blifvit så sammantrasslad i vissa bjernor, att dessa ej kunna skila dem vidare åt. Icke dessmindre är skilnaden emellan beskattning och inköp, i denna mening taget, lika stor, ja densamma, som skilnaden emellan stöld och utbyte; och i mina ron skulle det låta lika väl, om jag bördeberättas att någon Cartouche hade brutit sig in i en kassakista och köpt sig 19,009 franes, som då jag hörde en hedervärd deputerad försäkra att Frankrike bar blivit beskattadt af Tyskland, för 4000 tyska hästar, som blifvit införda bit. Hvad som gör att vår utbetalning af 3500,000 francs till Tyskland icke är någon beskattning, består just deri, att Tyskland icke fått denna haifva million för intet, på samma sätt som Cartouche skulle få de 40000 francs ur den uppbrutna kassakistan; uian att det har pifvit oss i ucbyte 4000 häster, som vi sjelfva funnit vara värda 500 franes hvardera. Löpar det mödan, frågar man kavske, att fästa sig vid dylika ordlekar? Hvarföre icke, när leken urartar till allvarsam skada? ... Här är icke fråga om några missledande uttryck i böcker eler tidningar, som u it författarne utan att de tänkt derpa; det är fråga om ett bedrägligt språk, som begagnas af våra stasmän och representanter, för ait inför det förblindade folket uppsminka förderfliga beslut. Mot ee, som albåller sig från de:ta språk, finner man tio, som utan betänklighet betjena sig deraf. Man tör det af Dupin, Vilele, GArgout, af pärer, deputerade och ministrar: det vill säga af män hvilkas ord blir lag, och hvilkas bedragande bildspråk lägges till grund för landeis missvärd. Den engelske öfversättaren her tillagt åtskilliga rubriker efter egna iakttagelser. En sidan är dena följande: Missledd barmhertighet. Den sunda statshushållningea bevisar att man ej kan förenkla ett arbetssätt, ej heller minska kostnaden för en allmän utgift, utan att det ena eiler andra förökar belorpst af folkets njutningar eller beqvämligheter. Äfven i den bändelse — om en sådan bändelse kurda upptäckas — att förbrukzsiogen af en nödvändighetseller beqvämlighetsvara icke biefve allmännare genom nedsättuingen i dess pris, skulle förbruteren ändå, gexom dena besparing ban på det nedsatta prisat vunne i sin utgit för den vanliga, och ej förökade förbiukniogen af samma vara, vinna ett öfverskott, som komme till nytta vid anskaffandet af andra nödvändighetseller beq:ämlighets-varor. Sidan är den sunda statshushållningens åsig!; men sådan är iexe prohibitisiernas. För dem är all lättnad i arbete och all nedsättning i pris ett förderf, och om de någen gång medgifva motsatsen, så afvika de då från sina utgångspunkter och fela blott ikonseqvens. Helt nyligen har man efter minga års fåfänga försök lyckats uppfinna en machin, för att sopa gatorsa i London. En enda karl, som drifver en häst, uträttar derigenom mer, än en hel skara gatsopare, utrustade med qvastar och ftkoftar. Man skulle väl tycka ait hvar och en borde snse menniskans befrielse från ett så vidrigt och påkostande göromål, för en stor förbättriog. Men långt derifrån. Kort efter införandet ali denna renhållningsanstalt vandrade jag på gatan i sällskap med en ganska aktningsvärd man; vi mötte renhållningsmachineriet, och han stadnade en stund, för ait betrakta det verksamma sätt, hvsrpå blotta framkörande: af en häst förflyttade den djupa dyn från gatan i machinvagnens korg eller låda. Ju mer han såg derpå, ju raera mulnade hans blick, och slutligen utbrast han: Det grämer mig in i själen, när jag föreställer mig hvad det skall! blifva af de arma gatsoparne, i fall detta påfund komraer i allmänt bruk. Berättaren anför ingenting till rättando af denna missledda barmhertighet. Han hade kunN