Aftonbladet – 7 oktober 1846, sida 2

ef BS MISMMIMS rg TU MYPEUE MV PR åsyftar att på ett populärt sätt upplysa om verkliga halten hos en mängd föregifvanden och talesätt, på hvilkå prohibitisterna pläga bygga sina slutsatser, och hvilka genom det beständiga omsägandet vunnit helgd af trosartiklar, dem mängden antager för tillförlitliga utan vidare undersökning. Boken kunde sannolikt tjena tll samma ändamål här, som i Frankrike och England. De arbeten, som hittills utkommit i statshushållningen, äga utan tvifvel all den tydlighet de beböfva såsom vetenskapliga framställningar, och för der, som har vana, tid och talamod att med nödig uppmärksamhet följa en omständlig logisk bevisning; men läsare i allmänhet skola sannolikt aldrig komma att fördjupa sig i afhandlingar, som endast framställa teorier i systematisk form, och dem läsaren nödgas sjelf tillämpa på förekommande fall. Den praktiske mannen vill genast se teorien i omedelbar tillämpning på exempel; annars blir den för honsm en död bokstaf. Den frågavarande skriften innehåller just en samling af dylika exempel. Adam Smiths ryktbara Wealih of Nations -— statsekonomiens bibel och källa — är visst icke sjelf någon abstrakt bok; men för att besripa dess framställningar t. ex. om frihet i handel och röreise, förutsätter den ändå en vana att genomskåda prohibitismens trosartiklar, som ej besittes af hvem som helst. Dessu:om förhåller sig Smiths verk i statsekonomien till sednare tiders upptäckter i frågan om handelsoch näringsfriheten, ungefär på samma sätt som Waltis uppfinningar i ångmachinsväsendet förhålla sig till vår tids tillämpningar afl!s bans id2r. Watt använde dem icke sjelf pål: sjöfart, på jernvägar, på tryckpressar och spicverierr; och likaså träffar man minga i sednare tider framkastade frågor öfver prohibitifsystemet, på hvilka ett omedelbart svar förgälves skulle sökas hos Adam Smith. Hans grundsatser leda väl ganska rigtigt till besvarandet; inen man måste sjelf göra sig den mödan att tillämpa dem. Det ges en nyare och mycket berömd engelsk skriftställare öfver hithörande ämnen, nämligen Mac: Culloch, som är ganska tydlig i sitt framställningssätt; men bans stränga systematisering förutsitter, att man måste göra sig förtrogen med systemet från början till slut, ianan man kan tillämpa det. — Bastiat d remot, författaren till den ofvannämnda skriten, behandlar saken helt och hel:et praktiskt, cch hvad han har att anföra får derigenom des I MA mer MH mA GÖ MW 3 mm —KH UN mm pp dh jOM Mm upplysande begripligbet, som är så väsendtlig för allmänbeten. — Några utdrag skola mnärmare ådagalägga det. Se här ett ur sjeliva inledniegen: pProbibitilsystemet hänvisar på en inskränki rymd och fordrar att man inom den skall betrakta dei gagn det åstadkommer: det vill att man endast skall ha i sigte den visst, som der samlas, och förbise de utom detta områdes gräns bvimlande allmänna förlusterua. Med handelsoch närimgsfribeten förhåller sig alldeles tvärtom: det onda, som den möjligen åstadkommer, är inskränkt inom en liten krets: det goda är spridt öfverallt. Följden af dessa motsatser är, alt vinsten på prohibitifsystemet och förlusten på handelsoch näringsfriheten, såsom bezge samlade inom en trång rymd eller på få puukter, kuana omfattas med en enda blicx och falla lätt i ögat; hvaremot den förras förderffordra vidsträckt forskning och sakkännedom, för att kunna märkas och bedömas. Mun framvisar t. ex. på något ställe en machin, som besparar arbetskraft; man finner att med den ensam kan åstadkommas hvad trettio arbetare frambringet förut — och nu anmärker man att tre tio arbetare derigenom blifvit brödlösa. På et annat håll ser man en slösare, som geaom sin yppighet förskaffar en liflig handel med lyxartiklar — ban uppmuntrar handel och närirgar, heter det. Kriget i Algier har fördubblat varuomsättningen i Marseille — Marseille har alltså stort gagn af alt kriget i Aigier furtfar. De af Frankrikes statsutskylder utgående löner, leveransbetalningar, 0. s. v. underbålla 209008 familjer. Alt detta är onekligt; dessa facta öfverensstämma med sanningen. Men nu kommer prohibitismen och gör sina slutsatser: bruket af machiner är en landsplåge, — säger den — ,!yxen, kriget, dryga utskylder äro sambällsförmåner. Stadnaar man vid dessa stutföljder, så har prohibitismen och den enskilda cen offentliga misshushållningen vunnet spel i gemensamt bolag. Men vi kunna ej medgifva att mana inskränker sig till den omedelbara, mest Isynbara och lättast öfverskådliga verkan ai en orsak; vi ha forskat vidare, och funnit att den linskränkta omedelbara välsignelsen är en mångIdubbel förbannelse i sina aflägsnare verkningar. Vill man uppskaita inflytandet af en statshushåliningsålvärd, så måste man betrakta hela I kedjan af dess följder, länk efter länk, tills man tiga och den sednares välgörande verkningar Ikommer till den sista. Författaren har ordnat sina exempel under vissa rubriker, medelst hvilka man lätt kan åIterfinna dem, för tillänpningen vid förekommande fall. Några deraf följa. Differentialtul!. En föga förmögen landtman i Gironde hade småningom, med flit och omtenka, förskaffat sig en liten vingård på sina -lägor; och ändtligen kuade han frambringa ett -ifat vin mer än till hushå!lets behof. Det skall