Aftonbladet – 3 oktober 1846, sida 2

ett af dessa stycken, som tyckes innefatta sjelfva qvintessensen af hennes bekymmer: Men se, Aftonbladet kan icke bryta, kan icke göra opposition. Och hvarföre? Jo helt enkelt emedan alla Aftonbladet; bpolitiska vänner nu sitta vid de Egyptiska köttgrytorna, och alldeles icke hafva lust att släppa de stycken de fått; och ifrån dessa vänner vågar icke, kan icke Aftonbladet skilja sig; och att bryta med Hofvet, vore att ock bryta med dem. Så länge följaktligen Hr Öfverståth. Baron Sprengtporten, Hr Gereral-DireXtören v. Troil, Hr tillf. Just. Canzlern Koch, Hr Genereal-Consu! Liljewalch m. m. m. m. finna sig väl på sina platser och derföre tycka att allt annat är bra, så är ock ingen utsigt för Aftonbl. att kunpa komma ur den magiska kretsen. Gör det, såsom nyss, en rörelse att hoppa derutur, så vips känner det en ryckning på kedjan, och måste följa der. — Ej underligt således, om Utgifvaren velat slita sig utur denna ställning genom ett verkligt salto mortale, eller medelst en försäljning af tidningen. Åtekillige läsare torde lika med oss härvid anmärka, att Minerva sjelf förråat någon brist på känaedom om personerna, då hona sammenfört de fyra män, som här blifvit uppräknade, och hvilka efter vår öfvertygelse, äro sins emellan mycket skiljaktiga. Hvad herrarne von Troil och von Koch beträffar, så är det vår tanka att de väl i många vigliga organiska fråsor äro ense med Aftonbladet; men deremot våga vi ej hysa precist samma förmodan i afseende på hr friherre -Sprengtporien, som, att döma af hans egna yttranden, ärnu på Jångt när icke går in på våra åsigter t. ex. i representationsfrågan; äfvensom vi i öfrigt knappt skulle tro, alt hr frib. Sprengtporten gerna skulle: vilja offentligen förklara sig för en politisk vän af Aftonbladet, d. v. s. omfattande öfverhufvud det system och de politiska grundsatser, som vi anse för de rätta. Hvad slut!. hr Liljevalch beträffar, så är han en man som alltid snarare undvikit att deltaga i alla politiska opinionsyttringar, emedan han, olika med 0ss, anser de politiska frågorna af en underordnad vigt i jemförelse red t. ex. de kommerciella. Utan att nu utbreda oss mera öfver denna punkt, är det således klart, att Aftonbladet relan; nu ieke befinner sig i samma position till uppräknade personerna, och då de alla redan någorlunda känna våra politiska principer eller åsigter, samt dessa icke komma att undergå någon förändring, så behöfver någon brytning, lika litet kömma i fråga, som någon allians, med dem blifvit ingången. Det andra stycket, hvarpå vi ville fösta uppmärksamheten, förekommer i Sv. Minerva för i dag, och är af långt mera vigt. Det förefinnes i början till en artikel om konseljens epuratiom,, hvars fortsättning lofvas, och lyder så: För att icke meningen af hvad vi uti det följanda komma att yttra, må kunna misstydas och vrängas, anse vi likväl nödigt att på förhand göra en förklaring. Ev. Minerva önskar också en förändring af rädgifvarepersonalen, men en Zfotal förändricg, en förändring sådan, som i nästföreg. N:n blifvit antydd, med Herrar Petre, Anckarsvärd och Richert i spetsen. S. Minerva önskar, eburu på andra, i förra N:t utförligt angifne grunder, en förändring i konseljen, just sådan som den önskas af den liberala opinionen, för hvilken Dagl. Alleh. och Aftonbladet, sedan de pådragit hoflivreet, skygga tilibaka och ej mera våga uppträda som organer.n Se der ändtligen en gång rent språk. Med afdrag af den frasen, att Aftonbladet och Dagiigt Allehanda skulle skygga tillbaka för en sidan förändring, hvilket är så mycket mera ogrundadt, åtminstone hvad Aftonbladet angår — Allebanda må svara för sig sjelf — som det utgjort och ännu utgör vår djupa öfvertygelse, att landet behböfver en minister, som reprecenterar den opinion, på hvilken Minerva här syftar — med aidrag af denna fras kunne vi till vår stora fägnad hufvudsakligen instämm med Minerva häruti, och skynda att gö Idenna förklaring, i fall den anses icke tillräckligt gjord tillförene, på det Minerva i det föl jande må vara befriad ifrån alla tvetydig Iheter. Vi hoppas då också, att hon å sir sida icke ryggar tillbaka, så mycket mer, som hon äfven i nästföregående nummer förklara det utgöra hennes uppriktiga önskan, att en så dan förändring i konseljen måtte ske, fastär Imed det garska uppriktiga tillägget att henne: Imotif vore att sakerna derigenom skulle gå bakTlänges. Å nn RT a AR gran nn PROCESSEN EMOT TULLKAMMAREN I CALMAR. ) AA? föregående tidningsunderrättelser är kändt