felsen låtit ansvarspåföljden för berörde felaktighet inskrän kas dertill, att packhusföreståndaren i Calmar, k ontrollören Wellin, och den vid packhuskontrollex derstädes tjenstgörande öfveruppsyningsmannen Svanström förklarats böra umgälla deres omförmälda förseelse med en månads afstängning från tjenst och lön, hvarförutan tullkammarens föreståndare ålagts i räkenskaperna afdebitera och behötigen redovisa skillnaden emellan de af tullkammaten beräknade och de enligt taxan belöpande umgälder för nämnde väfnader, med rättighet att söka skadestånd hos den, som godset införtullat. Hr Grapengiesser har tillika, jemte anhållan om ändring uti detta beslut, i hvad detsamma rörde det kontrollören Wellin sålunda 5 ömda ansvar, förmält, att detsamma, med hönsigt till de ef Wellin tid efter annan i tjensten begångna förseelser, innefattade en alltför ringa bestraffning, hvaremot tjenstens förlust bordt, efter besvärandens förmenande, Welilin ådömas, hvarjemte fabriksombudsmannen fästat Regeringens uppmärksamhet på åtskilliga omständigheter, hvilka, enligt Wellins tanka, skul!e försvåra kontrollen å tullbehandlingen af de från Colmer till Stockholm ankommande utländska handtverkerivaror samt de plakat-stämpling icke underkestede manufakturtillverkningar. Genersltu!lstyrelsen, hvars underdåniga utlåtande blifvit i anledning bäraf infordradt, har deruti anfört: att när någon af de vid tullkamrarne anställde tjenstemän, i ett eller annat afseende, med underlåtenhet i sina tjenstepligters fullgörande beträdes, ankom det, jemlikt 209 8 i Kongl, Reglemen tet af den 4 Oktober 1834, på Styrelsen att, likmätigt dess Instruktion, sedan den felande blifvit hörd, pröfva och afgöra, huruvida tjenstefelet kunde med varning försonas eller om den felande borde på viss tid från tjänstgöring afstängeas; att dessutom Styre!sen under högst ett halft år egde från tjensten afstänga underlydande tjenstemän, med förlust af extra ordinarie inkomst, elier under högst tre månader med både ordinarie och extra inkomsters, förlust; — att häraf visade sig det kontrollören Wellins ifrågavarande bes:raffaing orätt blifvit af klaganden hänförd till,den för felaktiga tulltjenstemän lindrigaste onsvarspåföljd,, — helst, efter hvad kontrollören Weliin i sin äfven infordrade förklaring ådsgalagt, den numera redovisade skillnaden emellan de rätta och de först debiterade tullafgifterna för ofvanherörde väfnadsstycken utgjort endast 31 rdr 40 sk. bko, men suspensionsansvaret ådragit honom en förlust af 245 rår samma mynt. Dä pu dessutom kontrollören Welin under en långvarig tjenstgöring i flere vigtiga befattningar vid tullverket gio:t sig hos verkets öfverstyrelse tillförlitligen känd såsom en synnerligen nitisk och rättskoffens tjensteman, hade vissheten om denna hans redbarhet legat till grund för Generaltulistyrelsens ö!vertyge!se, att de anmärkte felaktigheterna å Calmar tullförvaltnings sida icke tillkommit genom oredlighet elter vårdslöshet, hvilka fördelaktiga omdömen äfven bikräftats af tulldistriktchefen i orten och Calmar stads styresman; hvarföre styrelsen jemväl ansåge, att i händelse köntrollören Weilin skulle, på. sätt klaganden yrkat, blifvit från sysslan alldeles skiljd, exemplet lätteligen kunde blifva afskräckande för andra redlige män att i tullverkets tjerst ingå. Derjemte har Generaltullstyrelsen omförmält hurusom det visserligen vore med sanningen öfs på sätt kleganien uppgivit, ut tullats i Calmar till en del äfven för Stockholms handlandes räkning, ehuru icke i den mängd, som för trenne år sedan; men att styrelsen ensåge det-j ta, ej mindre emot tullverkets än emot Stockholms stads intresse stridande, förhå!lande svårligen kunna förekommas så länge steadsumgälderna i Stockholm betydligen överstiga dem, som i Calmar erfordras. Rörande den ar kontrollören Welin, i sin förklering öfver fabriksombudsmannens enmärkning, bland annat, till sitt urskuldanda åberopade olägenheten deraf, stt packhuslokalen i Calmar vore så mörk, att den noggrannare unde sökningen af inkommande väfnaders rätta beståndsdelar icke utan svårighet och tidsutdrägt kunde verkställas, har styrelsen upplyst, att numera den del af packhuset i Calmar, hvarest besigtning af väfnader verkställes, biifvit med beredvillighet af staden så ändamålsenligt förbättrad, att hädanefter icke derstädes kan under arbetstiden saknas det dagsljus, som för dylika förrättningar erfordres, Med anledning af klegandens anmärkning cm svårigheten att kontrollera den tullbehandling, som i Calmar eger rum af derifrån till Stockholm försända utländska bandtverkerivaror och sådana manuskturtillverkningar, som icke äro plakatstämpling underkastade, har tillkännagifvits, det styrelsen den 20 nästl. Mej förordnat, att när i Ystad eller Calmar inlestning i de meHan Libeck och Stockholm gående ingfertyg sker för hitforslande af sådana varor, hvilka icke äro balleller tullstämpling underkastade, sfsändaren skall vara pligtig att till ångfartygsbefälhafvaren afiemna en, med dervarande tull-öfveruppsyningsmans underskrift attestered uppgift å berörde inlastning, upptagande hvarje collys märke och den vara, som deri ionehålles, och hvilken uppgift bör till kontroll vid varulossningen i Stockholm vara ett tillgå. Regeringen, som under den 30 sistl. Juli förehaft detta mål, har funnit fabriksombudsmennen Grapengiessers underdåniga klagan, såvidt densamia rörer det kontrollören Wellin ådömda ansvar, icke kunna vinna afseende, och tilika, på grund af hvad Generaltul!styrelsen sålunda upplyst, icke ansett den förevarande besvärsskriftens öfriga innehåll till någon vidare åtgärd föranleda. Äfven ombudsmannen för Stockhoms handtverksembeten, J. J. Aurell, har, genom en till finansdepartementet ingifven skrift, hos Regeringen anhållit att få förena sig i br Grapengiessers ofvannämnde framställning, med särskild fästad uppmärksamhet på de missbruk, som, särdeles i Calmar, skulle äga rum vid införseln och förtullningen af handtverkerivaror; men äfven denna sednare klagoskrift har ej hos Regeringen vunnit afseende. — Red. har blifivit anmodad att meddela erensstämmande, att,! ändska veror för-.