Aftonbladet – 30 september 1846, sida 2

Den unga flickan, som kammarjunkaren nu bortförde vid sin sida, var af en ganska origisell natur. Hon hade biifvit uppfostrad i enslighet: på landet af en far, som afgudade henne. HSou hade icke från barndomen blifvit intvingad i dessa pensionsanstalternas trånga snörlif, der alla, utan afseende .på olika anlag, skola klippas efter ett mönster och klämmas och stympas tills de blifva så lika hvarandra, som foramjus. Hon hade fått växa fri som blomman i skogen, utan att i förtid tuktas af konvenansens trädgirdsmästerisax. Hon hade hvarken bhivit nervsvag eller trånsjuk; men hon Hennes bjerta var mäktigt starka känslor, bon var svärmande, romantisk, om men så vil, men i hennes bröst fanns mera poesi, än der annars får rum inom bundrade korsetter. Henres rika själ hada fått utveckla sig efter sin egen drift, utan konstens reglor, och så!unda hade hon blivit den hon var, så jolik sina medsystrar, hvilkas hela Hf ofta nog jendast är en halfstäckt låga. I Denna unga flicka — hon hette Constarece — var således, jemförelsevis med den alltför Ikformiga allmänheten, en högst intressant va relse. För hvarje romanförfattare skulle hor blifvit ett godt fynd, ty ingen kunde vara mers passande än hon till bjeltinna i en roman, om minst tre delar. Den boken bade skrifvit sic sjell. Men för det verkliga lifvet var dock I Constsnee icke skapad. Hon egde icke den ringas:e kännedom om den verldy t:ll hvilken hon, direkte från sina skogar och sina berg, blifvit förflyttad. I svärmiska drömmar bade hon skapat sig tuserde lockande, hänförande idealer