ter, för att efterse deras utan vallgång lemnade renhjord. Under denna tysta vandring öfverraskades de plötsligen af en ovanlig anblick, af något sällsamt inåt skogen, — och si! — det var en björn, hvilken med långsamma steg promenerade genom skogslunden, så In och ostörd, som hade han icke observerat lappmännens närvaro. Lappmannen riktade nu sin medhafda, skarpladdade bössa, hvarutur skott aflossades emot djuret, hvilket sådant oaktadt. fortsatte sin vandring i oförändrad direktion inåt skogen. I afsigt att fälla björnen, gjorde lappmannen ett af nalle ieke bemärkt försprång, för att med ett dödligt skott öfverraska honom, hvilket dock icke lyckades bättre, än att björnen, som imedlertid kommit underfund med intrigen, resolverade sig till anfall. Mannen, hvilken icke hann aftrycka det för andra gången emot djuret riktade skottet, befann sig snarti dess famn, handgripligen fattad af de väldiga ramarne, af hvilka han kramades, men likväl med den skonsamhet, att han dervid icke farit illa. Efter en sådan omfamning hade nalle äfven egnat en betraktelse åt det å marken liggande skjutgeväret, hvilket han slungat utöfver en närbelägen brant klippvägg. Lappmannen, hvilken naturligtvis blifvit bragt uti en annen positur och sinnesstämning, låg nu framstupa å slagfältet likasom han hede varit död, under förmodan att den triumferando nalle äfven skulle anse honom såsom sådan, och derföre aflägsna sig. Nalle hade likväl funnit nödigt, att ytterligare mönstra den förödmjukade, i stoftet liggande, antagonisten, hvilken han slutligen med ramärne upplyftade, samt, då han icke förmärkte någon rörelse, kastade honom utföre den branta, men likväl icke så mycket höga, klippväggen, der han nedanföre å marken, föga illa medfaren, blef liggande. Återkommen till sansning, uppreser lappmannen sig på sina darrande ben, och sätter af i fullt språng utföre berget. Detta var likväl en obetänksars, för mannens lif nog äfventyrlig, mesur, och hade observerats af den på lur liggande nalle, hvilken genast uppspårade den likasom från dödens slummer återgångne Lassc, som derföre nu så hårdeligen kramades, ätt han måste med renar forslas hem till tältet, der han sängliggande i några veckor måste skötas. — — LL — VINSsKÖRDEN I FRÅNKRIERE synes öfverallt biifva den herligaste man kan minnes. Redan förut hafva underrättelser härom lemnats från Bourgogne och södra Frankrike. Ifrån At skrifves nu att i Champagne stod det lika väl till, och att de sista stormarne lyckligtvis icke skadat vinlanden. ttioåriga gubbar kunna ej minnas en sådan årsväx. som nu visar sig och sjelfva det beryktade kometäret, som alla läckerstrupar så mycket beundrat, kommer att af detta fördunklas. Afven från Rhenstränderna bar man samma fördelaktiga beskrifningar. — DIPLOMATISK ANEKDOT. Vid medlet af September 1681 lät franska statsministern Louvois kalla till sig en ung adelsman Herard de Chamilly, son af generalen ef samma namn, och sade till honom: Jog vat hr de Chamilly att ni i afton, emot er förmyndares och farbroders vilja, ämnar gifta er med en fröken utan någon förmögenhet och jag kunde skicka er på bastiljen, emedan ni tänker bedrega er förmyndsre; men jag tycker det är bättre att ge er ett medel i händerna att föstjena er förlätelse. Ni afreset på stående fot i en sluten vagn, utan att se eller tala vid någon. Först då vagnen stannar, bryter ni denna depeche; här äro bondkläder, dem ni måste begagna. Jeg lemvar er fem minuters betänketid. Tre dagar derefter höll vagnen vid Basels stadsport och Chamilly bröt sin depeche, som endisst innehöll följande rader. Förblif stående på Rhenbryggen från kl. 9 f. m. till 5 e. m, och anteckna noga och utförligt allt, som ni ger. Sedan reser ni tillbaka hem. Ynoglinpgen fogade sig efter denna besynnerliga befallning. På klocksn slog 5 steg kan i vagnen ssmt var två dygn derefter vid midnattstiden i Paris. Hen lät genast anmäla sig hos ministern, som också tog emot honom. Nå hvad har ni sett br de Chamilly? frågade ministern lifligt. Här är min rapport ers excellens, men j:g fruktar ni skall finna den ovärdig er uppmärksamhet. — Tag bara hit ... — Uppriktigt sågdt innehåller den så bernsliga notiser att jag knappt vet... — Läs då sjelf, läs bara! Chamilly, som skämdes för den betydeiseiösa rapporten, läste rodnande: Kl. 9 på morgonen: På bryggan kommer en. enögd åsna, ledd af tt barn; en tjock tysk stödjer sig på barrieren och ser ned i vattnet; en stadsbetjent i balfbrokig drägt; en gammel bonde med gul vest ställer sig framför, bröstvärnet och slår tre slag med sin käppp... — En bonde med gul väst! utropar de Louvois. Det är nog, det måste konungen genast vete, jag får lof att låta väcka honomv; och ministern skyndade bastigt ut ur rfummet. ,Ministern är antingen tokig eller roar ban sig med mig, tänkte de Chamilly.. En qvart derefter återkom Louvois med glädjestrålende ansigte och yttrade: Ni har gjort konungen en stor tjenst och hans majestät skänker er ett regemente och skall underskrifva ert äktenskspskontrakt. Först itta dagar sednare gissade de Chamilly betydelsen sf det gåtfulla uppdraget. Man erfor att Strassburg, som belägrades af franska armeen, hade gifvit sig och införlifvades med Frankrike. De tre taste tr anis I san halt ARK fer ks oo AKA Jag ett 7 I