Aftonbladet – 24 september 1846, sida 2

it de endenser, som dikterat dessa beslut. Anledsingen till de yttranden, som under de förflutna dagarna blifvit fällda, är således egentligen att söka deruti, att jemte det ofvannämnle goda äfven visat sig ett och annat symptom, som i egenskap af uppslagsända för systemet, om wi så få säga, icke lemmar någon stor sannolikhet för, alt systemet sjelf, när det nu skall komma till utförande i de stora poliiska frågorna, kan komma att öfverensstämma ned den id, som vi bildat oss om svenska ikets närvarande behof, hvarmed vi ingalunda vilja hafva sagt att vi träffat det rätta, utan slott att vi döma efter vårt föreställningssätt: iden skall visa antingen det kommer att letas af opinionen eller icke. Till detta föreställningssätt hör äfven, alt vi anse det, lindri;ast sagdt, problematiskt att genomföra de benhöfliga reformerna sådana vi tinka oss dem, med bezagnande af departementschefer, som i sjelfva verket långt mera tillhöra den konservativa ön den radikala sidan i politiskt hänseande, om de än äro liberalt sinnade i sådaza all, der t. ex. äfven konungarne i Danmark ller Hannover skulle kunna afskaffa ett och invat missbruk, utan alt derföre behöfva vika stt stes ifrån sin politiska linea i öfrigt. Om Minerva bebagar taga vara äfven på detta rärmare bestämmande af den ståndpunkt, hvarfrån Aftonbladet betraktar sakerna, en stindounkt som vi för öfrigt a!ltid innehaft, så skall won troligen inse, att vira förra yttranden issaunda ianebära någon uttrycklig förklaring att Aftocbladet ämnar blifva oppositionstidning, utan ut detta förhållande helt och hållet kommer ut bero på den mer eler mindre öfverenstämmelse, som kan förete s:g mellen Regerinsens sätt att framträda i handling och våra redan långt för detta kända åsigter. Det enda varuti man bedömt saken fullkomligen riktigt, ir att vi anse tiden för pressen vara inne, att så snart Regeringen återkommit i sitt normala skick, ofördröjligen företaga en koilationering i nyssnämnde hänseende; och det blir då icke annat än sjelfföljd af sakernas besk: ffenhet, men cke af nigon serskildt fatted föresats, antingen Afionbladet kommer att befinna sig i opposiion eller icke. Hvad betråffsr Minervas yttrande om en entente cordiale, förbund, allians m. m. meljan Aftonbladet och systemet, så inser läsaren ätt att detta allt är att betrakta endast sisom retoriska fisurer af det vanliga slaget ho3 Minerva.