Aftonbladet – 24 september 1846, sida 2

studentens ådror, och jag kan icke underlåta örebrå honom, att han tagit det alltför sentimentalt med den lilla landtliga, ljuslockiga flickan. Jag medger likväl, att äfven jag fann henne så utomordentligt skön, att jag ej förvånades öfver det lifliga intryck hon genast gjorde på det unga känsloöppna sinnet; men då :ag vid upphörandet af vårt inko;nito märkte, att letta intryck kunde blifva farligt för min värde reskamrat och isynnerhet för det oerfarna, oskuldsfulla barnet, afbröt jag med flit vårt längre vistinde i prestgården och, sedan jag sett den ömma afskedsscenen i förstugan, tror jag mig, i stället för missnöje, hafva förtjent tacksamhet för den påskyndade afresan, hvilken jag annars ämnat uppskjuta till i morgon., Jag höll just på att förklara Hall min tackssmhet för bans inblandning i hvad — som jag nästan var firdig yttra — han icke förstode eller kunde fatta, då Tall, vid vagnens neilkomst på landsvägen, ropade till kusken hbålll steg ur och gick bort till den efterföljande packvagnen. Jag satt en stund drömmande qvar, men ste; sedan äfven ur och gick, otålig att få veta hvad som stod på, bort till packvagnen, der jag fann Hall syssel-att att, ur en öppnad koffert, framleta åtskilliga paketer. Sedan han tagit dessa under armen och vi åter uppstigit i vagnen, framtog han en stor silfverbeslagen sjöskumspipa, ett stycke tjockt, svart sidentyg och två dyrbara, högst moderna turkiska schalar — inlade allt detta i tre serskilda konvoluter, öppnade sedan sitt res-sehatull och skref på ena konvolutet: Till herr prosten W); på det andra: Till prostinnan W7n, och på det tredje: Till mamsellerna Lovisa och Augusta W, ropade sedan på betjenten och tillsade honom att återvända till prestgården och, med gemensamma heltsningar från de begge resande, aflemna konvo!uterna tili prostinnan. Packvagnen skulle till hans återkomst qvarstadna. Sedan betjenten nu brådskande begifvit sig åstad, befallde Hall kusken köra, och vid en krökning af vägen vid kyrkan, förlorade vi snart Ws trefliga prestgård ur sigte. Detta Halls finkänsliga sätt, att äfven i mitt