Aftonbladet – 23 september 1846, sida 2

sin arm på det älskade barnets axel. Prosten ver en reslig, vördnadsbjudande mar, med öppet, redl:gt och godmodigt ansigte. Då vivid bans inträde stiat upp och helsat, bad ban oss vänligt åter sitta ned och satte sig sjelf på en stol i vårt grannskop. Vi erforo nu med rörelse, huru han med en viss skonsam förlågenhet sökte att inleda samtalet så, att det icke skulle bliva såranda för känslan af vår torftiga beiäge.het, huru hin tog sig antedning af det bäfti.a regnet, som ru börjat aftaga, att förklara sin fägnaad deoröfver, att händelsen så foga, att hans tak kunnat lemna skygd åt två fallige vandrare, hvilka, att döma af dialekten, icke voro fianar, utan förmodligen komrait öfver Qvarken ifrån Sverige till denna af svenskar och af fremmande i allmänket så sällan b sökta bygd. Icke af n;fikenhet, utan bloit i den händelse vi sjelfve funne det lämpligt och trodde oss behöfva råd och anvisningar på denna för oss okända ort, önskade an få veta våra naran och föremå.et för vir långväga vandring. Hall, som förde ordet, uppgaf nu sanningsenligt vira namn, att Vi begge voro svenskar, att han, som vore hemma2 i Götseborg och nyligen kommit ifrån Petersburg, sammantriffat med mig i Åbo, hvarifrån vi i sällskop företagit vår vandring till Finia: 1; norra orter och ärnade oss nu öfver Tuorieå till Sverige. I hvad afsigt förteg hzn likväl, och den grannisga prosten vidrörds icke ytterligare denna omstöndighet. Uu somtalet, som au vände sig omkring de minga orter vi baosökt, delogo ock de zumera lvgarde fruntimren, och med förtjusning hörde jag dersid do första få, skönt klingind: ljuden från dena ljuslockiga engelns rosenläppar, och vid modrens tillsägelse: Augusta, gå ut i köket och tillsäg, att k:ffet bäre: in, erlor jag ätven den sköpa fl.ekans namn. I Snart återkom Augusta, och den förut så i