Aftonbladet – 23 september 1846, sida 2

) Det var således icke på grund af häfd, som vi ville försvera kleassrepresentationen, utan på den i våra ögon vida bättre grunden, att klasser äro allde!es ändamålsenlige och deres afskaffande omöjligt, utan bildningens undergång. Vi kunne derf re icke gilla Herr Justitie-Statsministerns åsigt, när han i sitt tal antyder en synnerlig vigt af det bäfdvunna tillståndet. Dels är vår stånds-inrättning icke så alldeles urminnes till åldern, i den form, densamma nu befinner sig. och dels har denna olyckliga, högst olämpliga form beröfvat inrättningen den populeritet, den folkets vördnad eller kärlek, som man envisas all påbörda henne. Men bristen af dessa inbillade fördelar borttager icke värdet af de verkliga, som ligga i sakens natur och endast tarfva att genom en lämplig form utvicklas. Hr Theorells not. Först och främst taga vi vara på noten. Hr Tb. til!står således: tt vår ståndsiorätltning icke är al!deles så urminnes ) till åldern, i den form den nu befiner sig; och vidare, att denna olyckliga, högst oämpliga forre, beröfvat irrättningen den popularitet, den folkets vördnad cen körlek, som men) envi:as att påbörda henue,. — Hvad göres oss mera behot? Erkänner man ändtligen från sjelfva den konservativa sidap, att ståndsinrättnipgens form är olycklig och olämplig, samt att man icke vidare till dess försvar bör iberopa käfden, helst ämnde inrättning alldeles icke är tå urminnes fill åldern ), så lärer det väl icke vidare vara ) I stället för urminnes, kunde han närmare kistoriska sanningen hafva segt: blott litet öfver hundraårig. )D. Vv. f. de konservative, ty några and:e envisas visst icke härmed. ) Och vore den också urminnes, hvilket den, såsom hvar man vet, för ingen del är, så betydde äfven det ingenting; ty br Th. säger litet längre fram (sid. 27): må intet häfd