Aftonbladet – 23 september 1846, sida 2

kurintism måste bögtidligon sfvisas från regeringsystemzts gemenskap, godtycke i rättsfrågor, gunst ramför förtjenst i befordringsfrigor bann!ysas. Än ner måste detta system upplyfta sig öfver denna åga ståndpunkt, der omsorgen att skydda den redan anställda medelmåttan röjer sig i fruktan ti uti sjeliva rådkammaren upptsga den mera ulmärkta förmåga, bvilken dock ensam der, och föeträdesvis der, borde vinna inträde. Och med iessa qvarlefvor af? oördragsamhet och godtycke måste försvinna äfven Gen utöfring deraf, som väTar att fördraga statens embetsmins frimodighet, vortjagar dem derföre, att de sisom ärlige mån ritt yppat sina tänkesätt — liksom felade man i jensien genom yttra: naden utom deasamma, hvij ka varken äro i sig sjeifva brottsliga eller ådagalägg skicklighet till tjanstens bestridande, och genom vilkas undertryckande alltså vinnes ingenting annat, än att sanningen döljer sig och Regeringen Lill sitt understöd uppkalar — skrymteriet!. Dessa ord behöfva inga kommentarier, när man vet att de äro utgångaa från hr Th:s så anspråksfria penna. Ett annat stycke kunna vi ej neka oss nöjet att reproducera, för de rätt märkvärdiga b2känpnelser från en man af den konservativa sidan, de innehålla. Stycket, som börjar redan sidan 23, lyder som följer: I anledning af da insamlade, alltför väl bekante opini ionsyttringarne i represenlationsfrågan, ville en gång någro ef oss andra, som frukte de all männa valen, försöka att tillvägabringa en opinions yttring tiil fördel för vår mening; och vi ämnade frambära den till thronen, såsom en åtminstone der antaglig protest emot den utropade, a så många underskrifna opinionens föregifna a!l. mänlighet. Vi vände oss företrädesvis till orepre senterade tjenstemän, af hvilkas upplysning vi för väntade, att de skulle inse förkastligheten af er representation, som genom uteslutande eller öfver vägande folkvä!de utestängde upplysningen, och at de, vid bevakande ef sitt rättmäliga anspråk at representeras, dock icke skulle fiona sig belåtna att det skedde på sådant sätt, utan vilja vitsord: den i vår tanka ostridiga nödvändigheten att i e representatior framställa folket, sådant det verkli gen är, alltså fördeladt i klasser, der gerom sam hällsbilningens något framskridna utveckling klas ser bilgat sig ). Vi trodde, att en dylik protes af en klass, hvilken ej kund2 frånkännas delaktig bet i någon högre grad af den upplysning, lande och tiden öga, skulle kunnat komma i någon he räkning, såsom motvägande det från blotta flertale hämtade anspråk på autoritet. Men en vedervilj mot opinionsyttringar hade intagit större delen a de bättre tänkande, till hvilka vi adresserade os: De ville icke träda i sina motståndares fotspår och förgäfves föreställde vi dem, att en protes mot det falska föregifvandet i dessa yttringar, at hafva på sin sida nationens upplysning, vore lik mycket i sin ordning, som opinionsväsendet, hvar: gen blifvit uppkallad, kunde, sig sjelft lemnad blifva förvillar -de och förderfligt.