Aftonbladet – 23 september 1846, sida 2

uf nöden, att hålla på densamma. Hr Th. vill väl endast förändra saken på det sättet, att en . k. klassrepresentation skulle sättas i stället ör ståndsrepresentationen. Men, i händelse det ulan svårighet liter visa sig, att klasser, intet aonat äro än stånd, i ny skepnad och flere till antalet, samt alldeles af samma grund medförande den olycklighet och olämplighet, som hr In. anfört för stånden; så förfaller tanken på de förra lika väl som på de sednare. Detta är medlertid en ny fråga, hvilken vi förbebålla oss till längre fram, då vi enskildt komma till henne. Men nu är det tills vidare godt att hafva från br Th. antecknadt medgifvandet om ståndsrepresentationens oduglighet. Ar det en sång afgjordt att stånden (nemligen icke som arbetsstånd eller yrken, utan såsom skilda afdelningar af riksombud) böra bort; så blir det ena sednare fråga huru samhällets medlemmar böra representeras i stället, och härvid är det som i åtanke kommer, huruvida hr Tt:s mening om klasser fört exar föredragas eller eftersättas de andra förslag (om slimänna va!), som kommit å bine. För det andra, hvad sjelfva det citerade stycket vidkommer, kan man verkligen äfven med starkaste försesats att hålla sig alivarsam, ejannat än dra litet på munnen vid hr Th:s försäkringar om orsaken till de uteblifna opinionsyttriogarne till fördel för hr Th:s sida, d. v.s. emot reormvännernas förslag. Hvilken försekelse spårar man icke hos alla desse män, som hyste en sådan vedervilja mot opinionsyttringar, att de icke ville förstärka sin sak mede!st sådana! Eller månne det icke i sjelfva verket förhöll sig så, att hr Th. (eller hvilken som gick detia ärende) såg det vara sig så omöjligt, att på sin lista erhålla namn till ett värde och antal, som kunde i någon respektabel mån framvisas, att ban hellre öfvergaf hela tanken derpå, och nu yttrar sig deröfver som rälven om rönnbärenr? Det är imedlertid sorgligt att höra, huru br To. förgäfves föreställde, sina vänner nödvändigheten af saken. Det kunde icke bjelpas! De voro alltför storsinnte att trädai sina motståndares fotspår!, Rörande de så mycket omtalade opinionsyttringarne, få vi för egen del anmärka (det bvar och en af våra läsare funnit) att, ehuru vi visserligen alltid anfört dessa yttringar och merendels aftryckt dem i bladet, såsom intyg om ett allmännare tänkesätt i orterne, hvarifrån de kommit, vi dock aldrig byggt nigra samhällstbeorier på dem, eller, för att tala med hr Th., ufgått från dylikt för att upphemta grunderna för de sanningar vi förfäktat. Dermed är likväl icke sagdt, att opinionsyttringar ej, rätt fattade, bafva en stor betydelse. Man må i detta fall se på England. Vi vilja icke påstå att opinionsyttringar betyda allt: men säkert tala de mycket; och vi anse ej rätt klokt att för djupt nedblicka på dem. När en ganska talrikt undertecknad opinionslista kommer från en stad eller ort för en viss sak af allmän vigt och allmänt känd beskeffenbet; så är det klart, att, derest der på stället finnes någon stridig tanke af belydenbet, så måste den gifva sig luft genom en annan lista af motsatt lyttring, enär den förra är motståndarne bekant, och vi verkligen ej annat kunna än fiona riktigheten af hvad br Th. sid. 24 säger om nödvändsgheten af en protest, fråa dem, i denna bändelse. Uteblifver då protesten, så är det ett temligea sikert tecken, att den afgilna opinionsyttricgen var så allmän, var så nära gränsanrde till totalitetens mening, att inga röster alls af vigt och värde funnos deremot. Och nuär det som vi fråga: förtjenar icke en sådan opivion att höras? Bör man alldeles icke lyssta på yttringar af detta slag? (Forts. följer.) vunnet nånsin skomas der det har förnuftel för sig; må den enda giltiga häfden vara den, som baft cch ännu har (märk!) sn grund i samhällets behof. — Kan man på vår sida begära bättre? Hafva vi någonsin begärt bortrensning af annat, än det som ej bar förnuftet för sig? Och är det icke på grund af samshällets behof, vi fordrat reformer? amn — Med enledning af det sätt, hvarpå Aftorbladet upptegit polemiken mellan Dogligt Alehanda och hr öfverstelöjtnanten Hezelius rö. DE Tr 3 TT. FA a OK