Aftonbladet – 22 september 1846, sida 2

ANN rar a nr rr RENA skade han få höra något om mina lefnadsförhållanden. Dessa voro snart berättade, neml.: att jag vore prestson och genom min fars död, om inträffade kort efter det jag ifrån gymnasium begifvit mig till Upsala, blef utan medel, att på annat sätt fortsätta mina studier, än at! emotlt:ga kondition såsom informator; att det lyckats mig erbålla en ganska förmånlig prats t denna egenskap i Stockholm, der jag tillbragt eit år, efter hvilket jag med min patron, som hade egendomar i Finland, öfverrest med min dise:p2 till Åbo, för att med denne qvarstadna der på obestämd tid. Fördelen af denna akademiska kondition, som jag så lifligt önskat mig, blef dock af kort varaktighet, enär sistl. års sommar, under fadrens vistande på en sin egendora i grannskapet af Helsingforss, sonen sjuknade och dog i en svår skarlakansfeber. Nu åter utan medel att fullfölja min påbörjade juridiska kurs, hade jag mist återvända till Sverige, om icke den djupt sörjande fadren ädelmodigt anslagit en summa för mitt vistande två års tid vid akademien, och hvilken summa hen i vissa terminer bittil!s ordentligt öfversändt. Nu återstårs, tillade jag. blott instundande bösttermin, då jag efter aflagd examen åmnar ingå i Abo hofrätt och troligen stadnar qvar i Finland, der jag förvärfvat många vänner och tror mig kunna snarars vinna befordran sårom jurist, än i Sverige. Mia nye bekante, som tyckts med deltagande åhört mig, proponerade nu att gå, ut, och sedan han aflagt den tjocka frissyrtuten och påtagit en grön jagtrock, begåfvo vi oss åstad för att taga stadens yttre i åskådning.